angriper helst den goda frukten. Ni har således, i stället att skada, snarare hedrat den aflidnes mine ne. J afscende på Er har man blott en önskan: måtte Ni ej tillhöra wårt samhälle, och om Ni det gör, måtte Ni ej oftare tillskansa Er domsrätt öfwer wåra aflidne! De mortuis nihil nisi bene! DÅ jag, såsom Consul Tänninghs wän och Ordensbroder, war den, hwilken talade wid bang graf och uppsatte den i N:o 39 af Nyare Helfingborgs-Poften intagna artikel om begrafnings-ceremos nien, har jag trott mig skyldig att swara å Edra anmärkningar derom. Jag skulle gerna med tyftnad förbigått Ert Flander, om det endast rört mig; men då det åsyftade att beskugga en wäns minne ålade mig en dyr pligt att ej tiga. Will Ni nu göra flera anfall, få ber jag, att de må rigtas mot mig, fom år i tillfälle att förswara fig; men låt den aflidne hwila i fred och aflys ej wälsignelsen från hans minne, ty den åra Ni derigenom winner, blir ej afwundswärd. För mig sjelf bar jag blott den önskan: att Ni går lika öppet tillwäga fom jag och afkastar anonymitetens mast, ty med annat wilkor Fan jag ej fortsätta striden. (2 )