ber och uppehålla målet ända tid slutet of silllidet år, då man widde bereda ett nytt uppskof deriges nom, att ÅL:r Lagmannen ech Riddaren Ståhle, bwilken såsom Riksdagsman wissades i Stockholm, ej tunde inställa fig, ehuru han hittills alltid swarat genom ombud. Domstolen kunde ej godkänna denna inwändning på de skäl, som i dess Utslag af den 15 Newember samma år anfösras. — Se dan af förekommen anledning H:r Häradsböfding Öhrn wid detta tillfäle förklarat räkenskaperne för originaler, hwilket äfwen Stadskassör Metsner oh Stads siskal v. Auditör Been fom råfenffapes förare förut erkänt, gjorde jag, fom ej händelsewis dertill fid tillsälle, utan mur lagligen kallad, få: mål. til denna, fom föregående sessioner, för upplysningars meddelance, den anmärkning, att denne Stadens Borgmästare, Lagmannen och Riddaren K:r A. P. Ståble och nuwarande v. Borgmästaren, Rådmannen H:r Häradshöfding C. Öhrn hafwa å papper, fom bät Beuksstämpeln af år 1823, skrifwit bewis den 2 Februari 1820, att. denne Stadens fattigkasseräkenskaper för år 18198, fom åfs wen äro skrifne på papper, fom bår Bruksstämpeln of år 1823, redan warit tid Kyrkorådet och Magistraten inlemnade, och af dessa Myndighcter granskade den 2 Februari 1820 5 öfwer hwilken anmärkning :r Häradshöfding Öhrn icke afgaf något pttrande, utan anhöll om tilltånd att afs tråda, fom blfölls. Saken hwilar nu tills Lagmannen och diddaren Ståhle, fom Domstolen ålagt personlig inställelse, nedkommer från Ritsmätet och sörklaring öfwer anförda upptäckten inför Doms fiolen, of, honom blifwit gifwen. Uti. den. uppsars, fom. Stadskassören Meisner låtit inflyta i Nyare Helsingborgs, Posten får. år 1828, tyckes H:r Stadskassören hafwa för assigt att ensam redowisa fatttgmedlen. Detta är wisserligen ett. beskedligt anbud, och i fin. ordning, då det. sker inför Kyrkoråd oc Magistrat; men. då redowisning fordras af. Landsböfdinges och Biskops.-Embetena, ywilka til följe af den i 13 06. 22 585. of Landshöfdingeinstruktionen lagde grund, samt Kyrkolagen oc Kongl. Brefwet den: 10 Ols tober 1806, enligt. wälbemälte myndigheters eget: yttrande i Utslag den 8 December 1824, det omwills. korligen tilfommer tillse oh wårda, att anstalter för Barmhertighetswerk. rätt handhafwas — så lära wäl desse Myndigheter. ej funna bålla sig till den, fom förer räfensfaperne, utan: lår wäl ans. swaret fordras af. Fatiigdireftionen, och denna består af Kyros Råd och Magistirat, hwilka Auktorites ter utnämna fattighjon och bestämma det. understöd, fom desse af satligmedlen böra erbålla. Herr Stadskassören anför såsom skäl för sitt anbud, att bemälte Auktoriteter aldrig haft om band. eder. uppburit större eller mindre del af fattigmerlen 5 men denna uppgift bar ju en WMagiftratgperfon, Häradshöfdingen Öhrn, råkat wederlägga, då. han inför Domstolen förklarar, att Sterbhuspros centen. och Saköremedlten, få fort; de influtit, blifwit. i Magistratens nårse waro inlemnade uti den på Rådhufent warande fattigbössa, hwarifrån de blifs wit dels utlånte, och dels till behöfwande för tillfället utgifne, dock allt utan annan redowisning, ån att. Magistraten och i: svonnerhet des Ordförande tillfett;,. att Sterbhusprocenten få wäl fom Sakören rigtigt blifwit aflemnade oc afgifs ne. Widare låter Herr Häradshöfdingen förstå, att, om federmera några: pofter deraf blife wit upptagna i fattigmårdeng räkenslaper, bar ett: fådant sörhållande antydt någon förwäntad bättre ordning i detta fall. Man lemnar nu i-Läfarens omdöme, hwad wärde H:r Mejsners uppgift: fan tillerkännas, huruwida hans anbud attensam redowisa, fan ana tagas, och bwad sslutsats man i öfrigt fal göragaf denna Hir Häradsböfding Öhrns meddelade upps lnåning, Owad nu angår Hospltalsmedlen, så har jun Kongl. Majt i fitt nådiga Bref: af. den 22