(Fortsättning från Tidningen.) Efter den räfst, som nu börjats med Stadens fattigförsörjningsanstalt, fann H:r Lagmans nen och Riddaren Ståhle för godt, att wid det förutnämnda af honom beredda sammanträde med Fattigdirektionen proponera en af behofwet i många år påkallad inredning till fattigrum af den för lång tid tilbaka tid Gudstjenst utdömda Hospitalskvrkan. Att jag nu ei kunde i sådant afseende disponera öfwer Hospitalsmedlen, är lätt art finna, då rLandshöfdinges oh BiffopssEmbetet redan börjat besörja om en redowisning. Jag ansåg derföre anstånd böra hafwas med detta företag, tills man efter slutad revifion finge behållningen bestämd. De öfriga Ledamöterna woro med mig i det hufwudsakliga af samma tanke. Detta war i slutet af December 1824. Säkert trodde jag få se stut på redowisningen före winterns utgång, och arbetet påbörjadt wid wårtiden; men jag bedrog mig. Fyra wårar äro sedan förflutna, den femte nalkas, och ännu har ej redowisningen blifwit gjord. De redoskyldige hafwa förstått i en få ömtålig samfundsangelägenhet, fom en fattigförföris ning, genom en mängd inwändningar fördröja målets slutliga handläggning. — Huru har nu Stådås kassören Meisner uti fin i Helfingborgs:Poften för sistlidet år införda uppsats kunnat yttra, att det är jag, som bestridt inrättningen af Hospitalskyrkan till fattigrum? Jngenting skulle jag heldre önskat, då sådant i betydlig mån lindrat de fattiges lidande, och då förbättring af denna och andra samfundsinstitutioner, i synnerhet på en gränsort, som af så många fremlingar besökes, står i ett slags sammanhang med wår nationalära. Hwarföre har denna inredning icke skett långt förr? Hwarföre icke efter den. anställda revisionen? Jo, emedan de Redoskyldiges mångfaldiga inwånds ningar fördröjt redowisningen. Ur sitt ssammanhang bar Stapskassören ryckt fin uppgift, och deris genom åt Allmänheten gifwit en skef åsigt. Jag kunde ju icke disponera öfwer medlen, då Biffos pen öfwer räkenskaperna beslutat en revifion, hwarigenom jag skulle sättas i stånd att på en säker kännedom af förhållandet grunda min medförwaltning. Öfwer den omtalta Revisionen beswärade fig de Redoskyldige i Kongl, Hof: Rätten öfwer Skåne och Blekinge, men utan framgång och sedan målet: af Landshöfdinges och BiffopgsEmbetena blifwit förklaradt för twistigt, hafwa de Redoskyldige gjort flera inwändningar, hwarmed de dock ingenting sbufwudsakligt wunnit, ty ala deras Beswär bafwa af Kongl. Hof Rätten blifwit afslagne, med undantag af det öfwer Domstolsbehörighet, brvars på Kongl. HofsRätten i få måtto gjort afseende, att, då de ej ansågo fig skyldige swara inför Nåde flugu-Rått, de blefwo ålagde att swara inför KåmnerssRått; och det är mot denna Domstols hands läggning af hufwudsaken de Redoskyldige förstått att genom en mängd inwändningar uppkasta hinz