(Ur Tidningsbladet Nya Argus N:o 24 för år 1829.) Sedan jag omkring 4 års tid, dels som Rådårspredikant, dels som Kyrkoherde, ej kunnat ers : hålla någon tillförlitlig kännedom om denna Stadens Fattigförsörjningsanstalt, inträffade i Nowember 1824 härstädes Stiftets Biskop, för att mig i Embetet installera och anställa visitation. Öfwer För: samlingsärendernas gång i allmänhet beter det i Protokollet, att Herr Biskopen, fom med nöje inhåme tat underrättelse om de åtgärder Prosten Hallbeck widtagit till befrämjande af ordning och skick i om: betsförmwaltningen, förklarade deröfwer fin tillfredsställelse med fullkomlig tillförsigt, att fortsättningen skall finnas swarande mot en få berömwärd begynnelfe; men hwad angick fattigförsörjningsanstalten, blef omdömet helt annat, och fäller H:r Biskopen, efter någon granskning af de framlemnade råfenffFa: perna för fattigfafeoch hospitalsfonderna, följ. yttrande: kommande med anledning häraf de åtgärder att widtagas, fom erfordras till anställande af en ordentlig revision af desse råfenfraper; på det tilltrådande Pastor må på en fullständig kännedom af förhållandet funna grunda den förbindelse till an: fwar han i egenskap af medförwaltare måste jig iflåda. Det war säledes icke jag, fom föranstaltat revisionen. Beslutet derom war redan wid visitationen fattadt af Herr Biskopen. Jag reserverade mig nu från allt answar för förwaltningen, efter jag deri ej haft någon del, och detta steg war jag ffyl: dig både mig sjelf och fattiginrättningen. Sedan wid visitation Herr Biffopen yttrat detta beslut, anmodades Fattigdirektionen, fom består af Magistrat och Kyrkoråd, af Stadens Borgmästare, Herr Lagmannen och Riddaren Ståhle, att fame manträda. Herr Lagmannen wille nu, att wi stulle granska de räkenskaper, fom af Stadekapören Meisner blifwit inlemnade, och öfwer hwilka Herr BVistopen förklarat att en revision skulle anställas. Att jag ej dermed kunde befatta mig, är lätt att inse. Jag skulle ju dermed gå Landehdfdingeoch Biffops-Embetenas åtgärder i förwäg. Detta wille jag ej, och med mig förenade fig de Kyrforådåle damöter, fom ej tillhörde Magistraten. Hade Räkenskaperne förut blifwit mig till granskning erbudne, så hade jag ej undandragit mig en sådan åtgärd. Nu kunde det icke tillhöra mig, på grund af hwad jag ur Visitationsprotokollet citerat. iin Den lofwade revisionen uppdrogs efter någon tids förlopp åt framlidne Häradsprosten och Ledamoten af Kongl NordftjernesOrden Herr Doktor Palm, Kronobefallningsmannen Herr Apefor Åberg och däwarande Häradsskrifwaren och Häradehöfding Ewerlöf. Öfwer de inlemnade räkenstaperne gjor des nu flera wigtiga anmärkningar, af hwilka en del woro af en sällsynt beskaffenhet, såsom den, att i räkenskaperne från och med 1816 till och med 1823 ej mer ån en fattigprocent syntes af Sterbhusen, nemligen den efter H. E. Grefwe Ruth, ehuru 60 a 70 personer årligen i Helsingborg aflida — att betydliga kapitaler till fattigförsörjningens flora förlust legat ofruktbara — att wid 1819 års räkning denanmärkningswärda omständighet, fom tyckes motsäga räkningens rigtighet, likwäl fig företer, att sen densamma såsom verifikation bilagd förteckning öfwer fattiginrättningens utestående fordringar, upp irättad den 31 December sistnämnde år, och af J. D. Meisner underskrifwen, upplyser förhållanden, som först de påföljande åren inträffat, och att för åren 1816, 1819 och 1820 saknas all redowisning för de fattiges Saköresandelar, fom blifwit ådömde hos Magistraten, Rådhusrätten och Kåmnersråt: ten i Helfingborg. A 12 (Fortsättes i det detta Nummer åtföljande Bihang.)