na orsaken synes emedlertid wara, att han stäatt i förbindelse med det fredligt sinnade partiet I Diman— Enligt underrättelser från Schumla, hade Ottomanniska trupparne, efter öfwerrumplingen af Kocludschi, äfwen en träffning med Ryssarne mid Pravodi. Det berättas, att Halil-Pafha tillämnade ett allwarsamt företag mot Warna. — Trupparnes antal i Lägret wid RNamis-TfHiflif ökar fig dagligen, hwartill det stora eländet bland lägre klasserna mycket bidrager. Hela skaror af Turkar låta inskrifwa fig bland den reguliera Militären. — Herr Jaubert har åter haft 2:ne sammankomster med Reis-Cffendi, och det berättas redan att Porten bestämdt en ö, på hwilken underhandlingarne om Greklands pacifikation med Sändebuden från England och Frankrike skulle företagas. Under senast förflutna da garne git likwäl det ryckte, att underhandlingarne helt och hållet upphört, och att Herr Iaubert oferdröjligen skulle afresa härifrån. — Man inwäntar här stundeligen ett swar från Ryska Regeringen på den förklaring, four Reis-Effendi den 5 Fan. medsände den Ryska Parlamentären till Sebastopol. En: ligt ryktet, bade Grefwe Nesselrode utsatt den 15 dennas såsom bestämd termin för Porten att atsända Befullmägtigade till Akierman. Som bekant år bade Reis-Effendi framförallt anhållit att få wera grunden för de ånyo tillämnade underhandlingarne. Ryska Regeringens swar på denna begåran hade redan kunnat wara hitkommet, och uteblifwandet deraf, få fort före nämnde termins slut, tyckes icke gifwa särdeles anledning till förhoppning om fred. — Den 7 dennas begaf sig Storherren för för sta gången om bord på det af honom köpta Engelska Ängskeppet till Ponte Piccolo och Ponte Gencrale. H. Höghet tog byggnaden af denna nya uppfinning på det nogafte i ögonsigte och yttrade myc Fen tillfredsställelse deräfwer. Frän Moldau d. 16 Febr. I Jassy år man på det ifrigaste sysselsatt med förberedelserna til det frestående fälttäget. En stor mängd refråter har under de sista weckorna marscherat härigenom, för att göra Corpserna i Wallachiet fulltaliga och hufwudsakligen General Geismars, hwaraf man med mycken sanaolikhet drager den slutsats, att operationerna i denna trakt komma att börjas från lilla Wallachict, och fom man förmodar äfwen utsträcka fig mot Serwien. — En diplomatisk person förfår krar att alla sannolika skäl till ett fredligt biläggande af de å färde warande stridsfrågorne alldeles förswunnit, och att NReis-Effendi efter en långwarig fåfäng underhandling slutligen helt kallt förflas rat Sranfra Agenten Jaubert: att Gesandterne först skulle återwända till fina poster, innan man wille taga de Europeiska Nakternes förslag i öfwerwägande. Lika hårdnackad wisade fig Porten wid den i anledning af fångarnes utwerling anstä llda underhandling, i det hon alldeles ide wille utlemna man mot man, utan fordrade utbyte i massa af 30,000 Turkar mot knapt 5000 Ryssar. — Ett rykte bar utspridt sig, att den för fin tapperhet allmänt fruktade Tfhapan-Dglu blifwit tillfångatagen; detta; fordrar emedlertid bekräftelse. Från Turkiska Gränsen d. 17 Febr. Redfdjids-Effendi, Paschans af Egypten Kommissionär, bar afrest från Constantinopel till Alexandria, för att i Portens namn uppfordra fin Herre, att med allrafärsta utrusta 40,000 man; för att förenas med Sultanens truppar. J samma ändamäl blefwo Kurirer afsände till Syrien och Bagdad, ech alla Paschar beordrade att samla sina kontingenter af fruppar. Sultanen synes bafwa beslutit att icke gifwa gehör åt några föreställningar, och man firc ar att H:r Jaubert torde komma att afresa med oförrättadt ärende. , Köpenhamn d. 14 Mars. Den owanligt ihärdiga köld, hwarmed denna minter utmärkt fig. har emellan Danmark och Swerige, liksom emellan Swerige och Ryssland, förorsakat en temligen liflig. passage öfwer isen, nåra lik den, fom ägde rum år 1824. De allmännaste öfwerfartsställena hafwa warit emellan Wedbeck och Landskrona öfwer dn Hwen, och emellan Rongsted och Råä. I Helfinge