och att derigenom Rikets Ständer år 1812 blefwo i tillfälle att, säsom repressalier afskrifwa twå tredjedelar af Swenska Nationens skuld i Holland, Genua och Bradant. Det hade warit erätt, om det icke funs nits Tidningar, fom berättat detta, äfwensom huruledes, då Han såsom Kronprins blett hade 100,000 Rdr arligen, Han likwål delade med sig 50,000 R:dr till Stoctholms fattiga månadtligen. Detta allt, med flera fiora bedrifter, hafwa Tidningarne gjort werldskunnigt. En god Regent fruktar icke och har icke något stal att frukta Trycfriheten, utan högaktar den, och folket nyttjar den aldrig emot her nom. Men om wi hade en miudre duglig Regent, då wore det som farligast att hafwa några band på Tryckfriheten. Må wi erinra op, huru det hos of stod till for 20 år sedan. Om folkets röjt fått genom Tidningar fritt yttra fig, kanske bade då icke landets joner blifwit få illa bahandlade, ite en tredjedel af Rifet gått förlorad — kanske hade då en Adlersparre ferr hastat till Rikets räddning. Likwal fom bjelpen i sa god tid, att ide hela Rifet undergick total färstöring. J båda afscenden, antingen en Rer gent år god eller ond, äro Tidningarne nyttiga och nödwändiga: i förra fallet att genom fungårandet af Hans bedrifter och omsorger för landet göra honom mera känd och älskad af folket och i sednare att gifwa honom upplysning om Folkets tänkesätt. Samma casus år det med Embetsmän. Hwar ech en bör wara angelägen om att på det noggrannaste uprfylla fina pligter. Når få ster, få njuter den redlige och duglige Embetsmannen råttwisa af Tidningarne. Om han skulle af swaghet fela, få fan ban af Tidningarae erhålla tillrättawisning ech äfmen deraf lära fig att handla bättre. De mifs bruf åter, bwifa funna genom Tidningarne utöfwas, äro alltför obetydliga mot det siora allmänna gagnet af desamma. Correctiv deremot böra finnas. Men jag tror, att Rikets Ständer icke böra tillåta. Swenska Hof-Kanfteren att utöfwa någon indragningsmakt öfwer Tidningarne, få långe icke Swenska folket fan bibringas samma tro om SHof-Kanfteren, fom Päfwen genom Munkarne inbillade Catbokikerne, eller att Päfwen äger imallibilite, det will saga aldrig fan fela i sitt omdöme. Förrän sa ster, att folket får en sådan tro om JS3of-RKanflerens infallibilite, förr, säger jag, bar det ide något Fålmed sig, att han skall äga rättighet art draga in Tidningar. Då, i werldens begynnelse, Gud skapade bims mal och jord, fade Han aldraförst: Warde Ljus — ty Han fåg, att ljuset war det första elementet, 0.5 det, hwaraf menniskan bade siörsta behof. Han, ljusets Fader, sände fin enfödde Eon till monnic stoslägtets frålsning — och denne werldens Frälsare fade till folket: Wandrer i Ljuset, medan J hafwen Ljuset, att mörkret ide må omfatta Eder. Wi hafwa hört, att Konungen i Frankrike nyp sagt till sitt Parlament: Jag har lossat alla de band, som fjättrat Tryckfriheten och hindrat upplysningen. Låtom oss sjelfwe ide hindra wår store Konung att lossa deassa band! Aei böra tro, att han sjelf will det; men han kan icke följa denna sin böjelse, om wi sjelfwe nu ide med gifwa Jndragningsmaktens upphörande Carlskrona d. 11 Mars, Kaptenen och Ridd. Melander, fom med Örlvac-ESfonerten Erpes riment seglade från Plymouth den 28 Januari, nödgades för storm åter wända ech ingå till Dartc mouth den 30 i samma månad. AÅter derifrån afseglad, ankrade Skonerten den 20 sisil. Februari uti Korshamn i Norrige, hwilken nädhamn Kaptenen, med första gynnande wind, ernade lemna, för att segla till Mandal eller Christianssand och der öfwerwintra.