Srändernas protest emot sålunda tillkomna lagförklaringar, inom den korta tiden af 4 månader å pås följande Riksdag skulle och möjligen funna leda till den påföljd, att man bifölle desamma, i saknad af tid att pröfwa dem. Friherrarne Boye, Cederström och Hr Tham ogillade deremot principen i Kon ungens förslag. De ansågo twertom, att Konungens råttighet till deltagande i Lagskipningen more dyr: bar och icke borde afskaffas. Friherre Boye förklarade den öfwertygelse, ide saknande erfarenhet, att Domaremakten i Högsta Jnstancen hade behof af ett sådant deltagande, för att tillwinna fig det förlitande och det lugn, fom den otwifwelaktigt bör ega. Hr Tham ansåg Domaremagten förut så tillräckligt stor, att wägen ej borde stängas till möjligheten för Monarken att med egna öron höra, hur man stipar Lagarne, och se, hur det tillgår i den Nämnd, som kallas Konungens. Denna rätt wore, enligt Talarens tanka, helig, och nyttan deraf hade tillräckligt witsordats af wår historia. H:r Hjerta trodde bruket ej wara så gammalt, man syntes föreställa sig, och påstod, att Konung Gustaf den 2:dre Adolf warit den förste Swenske Konung, fom drog till fig Domaremagten i wissa fall. Hwad det oms talta förtroendet angick, få trodde Talaren det ej wara billigt, att Konungen genom fitt få kallade det: tagande gäfwe ett opinionsstöd åt Domare, som icke gjorde fin skyldighet, och hans heliga rått syntes snarare fordra, att han afskiljde fin person från en kanske dålig Domare-magt. Friherre Anckarswärd fann ej eller någon garanti i Konungens rätt att sitta i Högsta Domstolen, enär hans skyldighet der. till icke wore owillkorlig — och det instämde föga med begreppet om Konungens ofelbarhet, att de, som dömde i hans namn, kunde ställas till tilltal för uppenbara misstag m. m. Friherre Boye hånwiste Herr Hjerta, i historiskt hänseende, till Sweriges Allhärjarting — och han trodde, att Folket icke gerna skulle wilja mista den föreställningen att dömas af fin Kung m. m. Herr Cederschjöld klandrade och förssaget till ertension af Lagförklaringsrätten; och resultatet blef fom ofwan år nämndt, ett ene hålligt afsag utaf Kongl. Maj:ts Proposition till förändring af 5, 17, 19, 24, 23 och 88 Sf:ne R. F., hwilka således förblifwa oförändrade. — Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition om upphäfwandet af Opi: nions-Nåmnden öfwer Högsta Domstolens Ledamöter, hwilken Proposition, tillstyrkt af Konungens RÅdgifware, men afstyrkt utaf sista Riksdags Conftitutions-Utffott, blef jemwäl utan votering af Ridd. och Adeln afslagen. — Den tredje frågan, fom afgjordes i går f. m. hos Adeln, angick Constitutions-utskottets förslag till ändring i 5 och 6 SS:ne R. F, enligt hwilket, i stället för 6 Stats-RÅd och 4 Stats-TEcfkreterare, frulle inrättas tolf Stats-Råd8-Embeten; deraf 5 skulle wara föredragande Ministrar, och af de öfriga 7 ett såsom JuftitiåzKanfter i Stats-Rådet föredraga Grundlagsz od) Juftitiå-Årenden, (med undantag af frågor om nåd i Brottmål, fom skulle fortfarande tillhöra Rewifions-Sekreterarne) samt ett kallas Hof-Kanfter. Efter en långwarig diskussion, den utrymmet nekar oss att i dag meddela, vor terades öfwer berörde förslag, fom afslogs med 158 mot 128 röster. — På eftermiddagen skedde vo tering hos Adeln öfwer Conftitutions-Utffottets förslag, att Allmänna Årendernes Beredning måtte upphöra, hwilken votering utföll med 80 rifter för och 189 röster emot Förslaget. Wanås. Härstädes har den olyckliga händelse inträffat, att en Pionnier wid namn Olvf Lind: berg, för att hämnas på en Flaggjunkare derstädes, för det denne ej welat lemna Lindberg, innan ban blef nykter, honom tillhöriga drickspenningar 12 ss. Banko, lockat Flaggjunkarens tvenne barn, en Flic: fa omkring 5 år gammal od) en Gosse på 3:dje året, ned till Fästningens stenbrygga, och derifrån utkastat Flickan i sjön Wettern, hwarest bon omkommit. MC KA Kr Sä AR OR ön RS SET TPEVYRSFLT ITV Rv HJ