taga den på spel begifne alla andra utwägar att tillfredsställa fin winningslystnad har Utskottets pluralitet warit af den tanka, att Nummer-Lottertet borde bibehållas. (Emot detta beslut hafwa likwäl 15 of Stats-Utffottets Ledamöter anmält reserwation). Diskussionen öfwer omförmäldte betänkande oller rättare sagt anmärkningarne derwid, upptogo 4 timmar ech hade den egenheten att röja enahanda syftning från Styrelsens, fom från de få kallade oppsitionsmännens sida. Etats-Scefreteraren Efog: man uppträdde för förfta gången och förswarade uti ett skriftligt anförande de beräkningar, den Kongl. Propositionen upptager, samt anmärkte derjemte åtskilliga misstag i Stats-Urffottets calculer. Friherre 6. 3. ukerbjelm, Herrar B. Nesenblad och W. Tham, få wäl fom Grese John Hamilten, Friherre C. H. Anckarswärd och H:r G. Hjerta instämde, med åtskilliga tillägg, i de flesta of dessa anmårk: ningar och ansågo någon minskning af de i Regeringens förslag beräknade inkomster icke böra komma i fråga. Frih. Anckarswärd klandrade ock, att Stats-utskottet upptagit Saltpeteremedlen såsom en grundskatt, då den likwäl endast wore en friwillig gärd m. m. Alla de nämnde Talarne, jemte H:r G. Montgommery, förklarade fig emot Nummer-Lotteriets bibehållande. Grefwe v. Schwerin uppträdde å GStats-Utffottets wägnar. Hans yttrande om Nummer-Lotteriet war isynnerhet märkligt. Når trumpeten skallade till Riksdagen och wi kommo bit, ite wetande, om wi skulle erhälla en tredjedel eller tredubbelt för wårt papperssedelmynt, få frågade Grefwen, om detta wore något annat ån Lottfedlar — och om man derföre köpte andra sedlar af Nummer-Lotterietr, få wore sådant endast ett utby: te af ett slags Lottsedlar emot ett annat. På denna grund hade Stats-utskottet ansett, att, få långe wi spelte Lotteri i wåra myntförhållanden, få kunde Nummer-Lotteriet fritt fortfara. Då man finge Cilfwer till mynt, få torde luften att spela derå aftaga och Jnrättningen af fig sjelf upphöra. — Grefwe O. A. Cronhjelm, som slutade diskussionen, erinrade i anledning häraf, att i händelse principen för Lotteri-Fnråttningen skulle, wid det nya Ynkfomft-Betånkfandets uppgörande inom Etate-Utffottet, åter en gång winna seger, Grefwen, med lilchållande af den egna jeminförelse, Stats-Utffottet uppdragit, åtminftone wille fästa uppmärksamhet på nödwändigheten att införa någon mera likstämmighet de båda Lotterispelen emellan, i det att Nummer-LotterizDireftionen icke hädanefter borde ega rättigheten att förbjuda några af fina sedlar eller Nummer — en rättighet, den Banfo-Fullmågtige saknade, i anfeende till de sedlar, fom Banken utgåfwe. — Slutligen bewilljades återremiss of Betänkandet. — De från fifta Riksdagen hwilande Förslag till ändringar i Grundlagen förckommo i går till afgörande hos alla Rifs-Stånden. — Uti förmiddags plenum hos Adeln företogs först Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om upphörande af Konungens twå röster i Högsta Domstolen. Denna propofition war både af Konungens Rådgifware och Conftitutions-Utffottet wid sista Riksdag afstyrkt. Den blef och nu utan votering af Ridd. och Adeln afslagen. Man skiljde fig likwäl i grunderna för detta af: slag. H:r G. Hjerta, Friherre C. H. Anckarswärd och Grefwe D. Frölich hyllade principen, att Kon: ungen icke borde ega någon del i Lagskipningen, hwilket wore emot all nuwarande Europeisk Etatebildning, men ogillade förslaget, i anseende till den i oskiljaktigt sammanhang dermed proponerade ut: sträckning af Konungens och Högsta Domstolens makt att emellan Riksdagarne, i de fall fådant anfåges nödigt, och utan föranledande af gjorda förfrågningar, gifva lag-förklaringar, hwilka skulle blifwa gällande Lagar, derest R. St. icke inom de fyra första månaderne af påföljande Riksmöte beslöte der ras upphäfwande. Det wore enligt: Hr Hjertas mening, wådligt att i allmänhet sammanblanda Do maremakten med den lagstiftande; ännu farligare wore sådant, om, innan det twetydiga fallet wore gifwet, Domaren egde rätt att deröfwer utfärda förklaringar. Man skulle då fart wilja arubbla df