Jnrikes Nyheter. Stockholm d. 20 Febr. Den 46 dennas föreföll bland annat en intressant diskusion på Riddarhusct angående afskaffandet af Landsfiskalstjensterne. Herr Eric Johan Bergenschjöld, i egenskap af högsta åklagaremaktens wärdare, framställde nödwändigheten af dessa tjenster fåfom organer för denna magts möjliga werksamhet, och för att tillje författningarnes efterlefnad. H:r Nordenanckar tyckte wäl att det kunde låta wackert och ädelt, att hafwa tjenstemän, hwilkas pligt wore att wafa öfwer för: fattningarnes efterlefnad; men mycket af denna wackra idke förswunne, når man besinnade, att Lander fiskalerne tiente utan lån. Talaren åtminstone war för sin del mycket böjd att ursägta hwar och en, som kunde falla på den misstankan, att en tjensteman i sådana förhållanden sökte fig hwilka utwägar som helst till sin bergning. Behofwet af organer för FuftitieCanzlers-Embetet ansåg han funna ful las genom Kronobetjeningen, hwars biträde JuftitiesCanzleren genom Konungens Befallningshafwande städse ägde att påkalla. Wille man likwäl bibehålla tjensten, få borde man, för att dertill funna på: räkna bättre Sujetter, anständigt låna dem. Friherre F. Ridderstolpe, förundrade sig öfwer den sista anmärkningen. Han såg i dessa tjenster ett slags municipal-inråttning. DÅ för öfrigt Friherren hade att swara för 1-24:dedel af Sweriges Rike, uti hwilken del funnes Landsfiskaler, få wille han nämna, att en af dem wore Brukspatron och en ganska hederlig karl. H:r Cederschjöld yttrade den tanfa, att just qwintessencen eller det ändamålsenliga i Landsfiskalstjensterne bestod deruti, att de tjena utan lön, emedan detta twingade dem att uppsöka rof och förbrytelser, för att funna lefwa; och han önskade dere före, att man hade få många lönlösa Fiscaler, att det måtte låna fig bättre att wara laglydig ån att mista dem. Detta trodde likwäl Herr Tham wara ungefär detsamma, fom om någon wille förswara nyttan af att släppa wargarne i fårhuset. Han anförde och exempel på en Landsfiskal, fom låtit i Kyrkorna kungöra, att den, fom wille hos honom göra angifwelser, skulle få sitt namn förtegadt. H:r von Hartmansdorff fann icke underligt att höra Suftitie-Canzleren taga Landsfiskalernes försmar, då dessa tjenster, i brist af löner, merendels måste sökas af personer utan juridiska kunskaper, fom derföre blifwa åflagare:emagtens blinda werktyg. Man borde ite blott fe deras ställning ofwanz utan och nedanifrån; och det wore då fruktanswärdt, att de orter, der de finnas, hade mera mehn ån nytta af dem, och att de icke fållan gjorde ett med lagbrytare och lemnade oordningar fria för åtal. Då Herr Bergenschjold härwid uppmanade de båda sistnämnde Ledamöterne att namngifwa dessa erempel, wars efter rättelse icke skulle uteblifwa, swarade Herr von Hartmansdorff, att exemplen utan twifwel skulle igenfinnas, om H:r JuftitiesCanzsleren wille fe efter i fina egna handlingar. Den utlofwade råtteljen åter fruktade Talaren icke blifwa af särdeles wärde, enär Herr FuftitiesCansleren ide hade någon lön att fräntaga dessa Tjenstemän. Helsingborg. Norrska Rife-Tidningen för d. 31 Ja — — AM — n. N:o 11 innehåller följande: Angåen1— eö ——k—?) AA fkU HAHWFnFnn :: —