uppdrag och derefter börjat återwända till Frankrike. Med mycken tillfredsställelse låter H. Maj:t uns derrätta Eder, att, under alla dessa operationer, den uppriktigaste enighet ägt rum emellan de tre Mat: ternes krigsmakt till lands och watten. — H. Maj:t beklagar fortwarandet af fiendtligheterna mellan Kejsaren af Ryssland och den Ottomanniska Porten. H. Kejserl. Maj:t har under fortsättningen af dessa fiendtligheter ansett nådigt, att åter börja utöfningen af fina rättigheter såsom krigförande Makt i Medelhafwet, och sålunda föranstaltat om en blockad af Dardanellerna. Från werkan af denna bicckad hafwa likwäl sådana handelsföretag af Brittiska underfåtare blifwit uteslutne, som hade företagits i förlitande på H. Maj:ts förklaring till dess Parlament angående Medelhafwets neutralitet. Ehuru det för H. Maj:t och Konungen af Frankrike blef oundwikligt att inställa wedwerkan af deras makt med H. Kejserl. Maj:ts, såsom en följd af denna förnyade utöfningen af dess rättigheter som frifirans de, råder dock den bästa öfwerensstämmelse mellan de tre Makterne i deras bemödanden, att uppfylla de ännu öfriga föremålen för Londonska traktaten. — Herrar af Underhuset! Wi äro af H. Maj:t be ordrade att tillkännagifwa Eder, det anslagen för löpande året ofördröjligen skola blifwa Eder förelag: de. Konungen förlitar fig på Eder beredwillighet till de nödige bewillningarne med tillbörligt afsoende på den offentliga tjenstens behof och den sparsamhet, som Högstdensamme ifrigt bemödar sig attibware je förwaltningsgren införa. H. Maj:t har den höga tillfredsställelsen att kunna tillkännagifwa Eder Statsinkomsternas fortfarande tillökning. Den fortskridande tillwexten i den gren af desamma, fom härrörer of artiklar för den inre kousumtionen, år i synnerhet glädjande för H. Maj:t, såsom ett får kert bewis på Nationalkällornas fasthet och på folkets tilltagande beqwämlighet och wälstånd. — Myr lords och Herrar! Jrlands tillftåxd har warit föremål för H. Maj:ts oafbrutna omsorg. Konungen beklagar, att i denna del af det förenade Konungarifet en förening ännu består, fom år farlig för det allmänna lugnet och oförenlig med Konstitutionens anda, fom underhåller twedrägt och hat bland H. Maj:ts undersåtare, och fom, om den får fortfara, alldeles hindrar hwarje bemödande för en mar aftig förbåttving af Irlands tillstind. H. Maj:t förlitar fig tillitsfullt på sitt Parlaments wishet och understäåd och känner fig öfwertygad att J skolen gifwa honom sådan magt, fom sätter honom i ständ att häfda den H. Maj:t tillkommande autoritet. H. Maj:t uppdrager Eder, när detta högst wigtiga ändamål wunnits, att taga Jrlands hela tillstånd i öfwerwägande och rewidera de Lagar, bwars efter H. Maj:ts RomerffzKatbolffa undersätare uteslutas från Borgerliga rättigheter. J skolen dfwerwäna, om upphäfwandet af dessa bestämmelser låter på sådant fått werkställa fig, att det fan äga be stånd med fullkomlig och waraktig säkerhet för wåra författningar i Stat och Kyrka, med uppråttbållande af den lagligen införda Reformerta Religionen samt af Biffoparnes och Presterskapets råttigheter och priwilegier i detta Konungarike samt de til deras omsorg anförtrodda kyrkor. Defa äro In: stitutioner, fom i detta Protestantiska Konungarike städse måste hållas heliga, och fom det år H. Maj:ts pligt och föresats att bewara oförkränkta. H. M. uppfordrar Eder på det allwarligaste Sfwermågandet af ett föremål af så stor wigt, fom på det ömmaste rörer folkets bästa känflor och hwari det för enade Konungarikets lugn och endrägt äro inbegripne. Anwänden derföre dertill den fattning och fog: lighet, fom säkrast formår att försäkra Edra rådslag om en werksam framgång. — —