mående finnas i de reformerta Cantonerna; osnygghet och armod åter i de catholska. De sednare iakt: taga dock alla möjliga Helgdagars firande; de förra egna endast Söndagarne åt andakten. H. E. Bref: we Fleming yttrade fig emot förslaget med wärma. Herr Tham lemnade till swar å motionärens crinran om den i Bibeln bestämda hwilodagen, att detta blifwit föreskrifwet af Judiska lagens Tagftiftare Moscs. Wi äro lyckligtwis befriade från denna och underkastade en mildare lag. För öfrigt förs klarade Talaren, att han sjelf aldrig brukade hårda ord. Det war endast, da han kände sin religion, sin Regering förnärmas, som han tillät sig någon wärma. Talaren önskade, att motionen aldrig blifwit wäckt, att den aldrig kommit från Ridd. och Adeln. Man beskyllde de högre kretsarne för fått sinnighet; och detta wore ej tjenligt att motarbeta en sådan opinion. Herr Hjerta, Gustaf, upplyste, att Nifets Ständer 1809 öfwerlade om indragning af öfwerflödiga Helgedagar. Det fanns likwäl mer ra allwarlig religiositet då än nu, mera skenhelighet nu än då. Han hoppades, att Utskottet, dit frå: gan stulle remitteras, måtte taga i noga öfwerwägande och göra fig wäl bekant med hwad man uns der 1809 års Riksdag yttrade i ämnet. Talaren inskränkte fig likwäl wid detta tillfälle att önska indragning af Mariä Bebådelsedag och Annandag Pingst. Grefwe Frölich anmärkte olikbeten i fåttet att fira olifa Helget agar i särskilta land. J Brödra Riket skedde det endaft på Söndagarne. Motionären uppträdde ytterligare och förklarade sig ej hafwa föreslagit Helgedagarnes afskaffande, blott deras förflyttning. Herr Thams inwändning, i afscende på Judarna wore ej rigtig. De firade den 6:te, ej den 7:de dagen. Grefwe von Schwerin anfåg motionens remitterande wara en gård åt Ribsdagsmannasråtten. utskottet hade tillräcklig ledning af hwad redan blifwit ordadt i ämnet. Känslan hade tydligt uttalat fig. Herr Printzensköld, Arel, instämde till en del med motionären. De föråndringar Gustaf den 3:dje i detta afseende gjort, hade mött lika mycket motstånd, fom nu. Herr Silfwerhjelm föreslog, att pliktstraff för arbete under Gudstjensten och uteblifwande derifrån måtte förswinna. Se dan H. Ex. Grefwe Löwenhjelm utan framgång hemställt till Motionären att han måtte återkalla sitt förslag gjorde Landtmarskalken proposition till remiss, hwilken beswarades med både ja och nej. H. Er. Grefwe af Wetterstedt yttrade i anledning deraf fig wäl instämma med dem som afstyrkt motionen; men anfåg dock Motionären i kraft af Grundlagen obestridligen berättigad, att få sitt förslag remitteradt. Med H. Ex. förenade sig åtskilliga Ledamöter af Huset. — ntd —