fom Armsens General-Adjutant, altid skulle göra det till fin orilkorliga pligt, och denna pligt be kände och erkände ban öppet, att tillwägadringa alla möjliga besparingar och minskade utgifter för Ur: mecn tillika med dess gagn och nytta i öfrigt, m. m. H:rr Danckwardt, Öfwerste Leyonflycht, Gene ralen Gr. Posse, Gr. M. Lewenhaupt, Frih. Löwensköld oc) Gen. Hederstjerna talade alla för löncreg: leringen inom Armeen och sökte hwar på sitt fått att wisa nyttan deraf, äfwensom att Befälets löner icke hade någon gemenskap med. egentliga grunden för Jndelningswerket, m. m. H:r Grefwe Frölich crinrade till en början, att denna motion blifwit uppskjuten ifrån ordningsföljden i föredragningslistan, hwilken anmärkning han ite ansåg innebäåra klander mot H:r Grefwen och Landtmarskalken, men trods de dock, att Stånden om dylika uppskof borde underrättas. Wille derefter kasta en blick på werldens närwarande politik och på grannens i öster werande makt öfwer .... då han af ett lika hägljudt, som allmänt yttradt missnöje, afbröts eller åtminstone hejdades ifrån fullföljandet af jur tankegang. Landtmarskalken erinrade honom, under allmänt bifall, om återgång till ämnet, hwarom talaren uppe lyfte, att penningesregleringen borde föregå alla flags Tdnesregleringar m. m. H:r W. Tham medgaf sitt misstag om den betwiflade tillgången af 5 millioner; men trodde, att Befälets löner hora fill IFnz delnings-WBerfket, att Subaltern-Dfficerarc-boftållen icke bordt bortarrenderas, att (dnereglerings-förflaget noga borde pröfwas, om misstag och missräkningar skola förekommas, att penningezsvåfendet förut bor de bestämmas, att 7 R:dr Banko medelwärde för spannmål wore för högt upptaget; att uppskjuta med förslagets antagande wore tjenligast, att behöfligt understöd till de mest nödställda Regementerna må bewiljas; att godtgörandet af Armkens ackorder ide skydda för framtida ackorder, hwaremot nog kraftiga garantier ide lära funna lemnas m. m. Hir Frih. Palmstjerua trodde att man icke borde frukta för grannen i öster, och anförde i öfrigt widlöftigt mångartade inkast mot en lönesreglering, får dan den nu år föreslagen m. m. Ö:r Frih. L Boye gjorde några inkast mot H:r Danckwardts juris diska uppgifter; erinrade om nödwändigheten att akta fig för missräkningar, hwilkas möjlighet år ådagalagd och torde närmare bewisa sig, då fråga om förnyadt anslag för Götha Kanal förekommer m. m. H:r Öfwersten Gr. Cronhjelm förenade sig med dem, som yrkat nödwändigheten af en lönesreglering. H:r Frih. Anckarswärd: J afscende på händelsen med Her Gr. Frölich, erinrade han att talorgar nerna i stället för fötterna under öfwerläggningarna borde nyttjas, att man icke borde afbryta en Talare under def premisser, utan afwakta slutsatsen; att wi alla behöfwa öfwerseende i möjliga brister, den ena i ett, den andra i ett annat fall; öfwergick derefter till afgifwande af widlöftiga anmårkninz gar wid Kongl. Maj:ts ifrågawarande nådiga propositioner. H:r B. Rosenblad talade med bifall mot all fruktan för Öfwermakten, fom ide borde modfälla desamma Swenskar, fom med mindre tillgånr: gar, få ofta fordom, och exempelwis med Gustaf den Förste i spetsen, segrande stridt mot den, m. m. H:r Silfwersköld talade för Artilleriets kade anslag. H. Er. H:r Grefwe af Wetterstedt erinrade, under högljudt bifall, det owäntade deri, att man genom långa omwägar, ifrån den enkla frågan om en löningsreglering, söker sig fram ända till Norra Amerika, men hoppades dock att den omwägen är ändå längre, som åsyftar att wäcka hos Swenskar något slags fruktan, isynnerhet under den segerrika Hjelte, fom nu styr wåra öden; denna Hjelte, som utfört det wärf, på hwilket Carl X tänkte och för hwilket Carl XII blödde; nej, förr än fruktan eller misströstan skall intaga wåra finnen, (yttrade DO FDFA ARTE RAL AAD RA RANA RR AA RA AR 00