Ai::: (E—ä—pG:a)h?.hm T T E WA 7717929 NNÅC U.YN AAA (192: telse, iu mindre farliga blifwa de wapen, han anwänder, ju mindre trodda de påstäenden dan onför. DÅ dertill kommer, att Statsförfattningen skyddar hans person och hans yttrandesrått, att således I detta afseende ett motsatt förhållande äger rum, ån det fom nyligen af en aftad och wöronadswärd talare från äldre tider åberopades, få skiljes lätt en sådan klandrare från denna ädla oppositionsman, fom med allwar i sak, med fans och wal i uttryck, ick, om mig tillåtes nyttja denna bild, gör en bj.lfe af grandet i fin broders öga, men, med egen fänsla af menffiiga brister, skonsamt bedömmer andras och glädes ej öfwer deras möjliga misstag, men öfwer deras förtjenster och bemödanden. Det är under denna förutsättning, som jag å nyo uppmanar Herr Friherre Ankarswärd, att på lagenligt fått fullborda den tafla, ehuru mört den än må blifwa, hwartill han nu endast uppdragit den första teckningen. Först då skall han funna kräfwa ett odeladt förtroende i det målsmanskop, hon fynes hafwa fig åtagit. Först då skola de stränga ord, fom blifwit nyttjade, ej tungt hwila öfwer obewisade anklagelser, eller ej fom förgiftade pilar återwända mot den, fom dem riftat. — Friherre Ankarswärds Replik mar I samma anda, med lika starka färgor affattad, som talet d. 18. H:r Friherren ansåg tiden wara inne för Fosterlandswännen, sfkulle ban ån blifwa ett bots od soningsoffer, att uttala sanningen, få att ljudet deraf twingade fig Inför Tyronen. Andra Länder och deras Jnstitutioner hade i den nya tiden framgått på det 10:de året, då wl, I jemförelsen, ånnu befunno of på det tredje. Det wore tid, att almänna tänfes sättet äfwen hår fom att utö wa sitt wälde. Denna opinion kunde ej gälla inför ett Confiltution8-Utffott, Detta tänkesätt borde, enligt Friherrens omdöme, ide wara tillfredsställande för Styrelsen; ty det wore ett swagt bewis för tilfredsställelsen, att Styrelsen sjelf åberopade densamma. Talaren omtalade od behofwet af en ny Lag och synnerligen af en förändrad MRepresentation. Jnnan def trorde Talaren ingen sannt duglig Minifter funna bildas, Önskan om denna förändring wore ock allmän. Talaren återkallade Gustaf Wasas minne, huru det war genom StatfsInflitutionernas förbättring efter Folkets behof, fom denne store Konung fås ste fig, firt minne och fin Ätt wid Folket. Nva Dynastier fästades altid säfrast genom nya band. Slutligen anmälte Talaren, enligt 29 6. Riksd. O, att det wore anledning till ans märkning emot. Konungens Rådgifware, fårdeles mot Contrafignanten af Konungens beslut ang, Ridd. Ordn., å hwilken anledning remiss begärdes tid EConflitu:iong-Utffottet. Denna remiss be: wiljadex. H:r Tham upptog Friherren Ankar swärds yttranden i afseende å den allmänna opis nionen, och ingick i twist mot wårt behaf af nya Lagar eller Representationsformer. Han trodde ej på den beprisade fördelen of de nymodiga theorierne eller de nya Statsförfattningarne på papperet. Ex mpel åberopades från Portugal, Spanien och Neapel. Talaren ogillade åf wen Frib. Ankarswärds målning af Landets utarmade ställning. Så midt Talaren haft tillälle erfara more wälmågan i allmänhet ingalunda i aftagande. Man bodde, man klädde sig, man lefde bättre nu än fordom, och detta borde wäl bewisa något. Omdömet borde ej stadgas af undantagen. Friherre Cederström yttrade fig äfwen mot Frih. Ankarswärd; men detta lärer hufwudsakligen innefattat endast persorliga bänsyftningor, tinika med ett fördebän att wid en ytterligare Protokollsjustering få närmare upptaga till wederläggning de af Frih. A. yttrade theser oh då äfwen mot honom göra gällande frågan om lagligt anfwar för bans uttryck. Friherre Sprengtvorten gick icke så långt. Han önskade blott, att Frih. Ankarswärd måtte återtaga ordet ofanning i fitt anförande d. 28. Ö:r v. Hartmansdorff deltog äfwen i discussionen och möttes af ett högt och förtjent bifall. Talarens syftemål hade alltid warit ftarfi saf, bofsam i uttryck. Han gidade således ej bitterheten eller det fårande i dessa sednare. Men det hade likwäl förundrat honom att höra anspråk wäckas om anfwar — oh ändå mer att höra sådant från Friberre Cederström. Talaren erinrade fig en Riksdag för 16 år sedan, då Friherren wid ett tillfälle offentligen anmärkte såsom olagligt och adrvorator riskt det fått, bwarpå frågan om trydfrideten behandlades. Det war då fråga om tilltal för ett uttryck rån Friherren sjelf. Friherren borde ej glömma d. 3 Juli 1812, och buru en of Konungens nuwarande deådgifware (H. E. Grefwe Mörner) då uppträdde til hans förs swar. — Frih. Ankarswärd uppsteg åter, Han wille återtaga det klandrade uttrycket, om man kunde bewisa Honom; att han dermed sagt någonting annat ån en fanning ; men intill deg finge det frå qwar, Han apellerade i öfrigt ide tid Ståndets skonsamhet, allenast til def räåttås känsla, om han underkastade fig domen af den yttersta stränghet.