(Jnsändt.) Efter de söregårgna beredelser, fom skett inom wårt Stift hoppas man stadfästelse å den obetpdliga öreslagna ändringen i den annars goda Författningen rörande Prest Boställena af d. 17 Mord 1824. Hwad man kanske härwid skulle önska tillagdt, wore den rättigher, att Pres ster finge på 30 år utarrendera fina Prestgårdar med undantag af få litet återbruk, fom fan mara behöfligt for 2 hästar, 4 for erc. En Kyrkoyerde bör ide hafwa mer utom sitt Embete, bwilfet han framför allt onnat bar att iakttaga, med åsicosättande af ana profana föremål, Jag mil ide för det närwarande tala om det opassande för en Prest att ingå uti en större ekonomis tetaljer eller att uppbära fin lön på det waklande chikanösa sättet, efter hwilket han icke njuter sin rätt, utan att ådraga sig Församlingens ocänskap. Detta fått dugde fordom, då samwetsgrann eten war bog mogen större ån nu. Hwad åter den af Herrar Förmån påränkta fofen angår, att Presterskapet bör för fina Enfor göra en uppoffring af fina Anners bemman, få wore de ta något, fom hedrade Ståndet. Om detta blef bestämdt kunde efter wår befordran tiu P storat gamta Gåstfriteten finnas inom wära Prestgårdar, och wi ej, som nu i allmänhet anses såsom snåle, för hwilket man så oriktigt beskyuar oss, då erfarenheten bewisar, att, oaktadt all wår vus)ålning under tjenstetiden wid ett Pastorat, wi kunna ganska litet cller intet lemna åt wåra efterlemnate Enkor och Barn. Den ofwerenskommelse fom Prefters skapet år 1756 I Halland ingick, att afträda fina Annexhemman till fina Enkor och Barn, är för dem mycket hedrande; om hwarföre skuhe ej detta exempel funna följas inom Lunds Stift 2 Huru sällan får icke en Åyrloherde den förmån att bortstädja Annexhemman, emedan företrådas ren gifwit derå städsmål på odeterminerad tid eller på Bondens och Hustruns lifstid, och på gansta lindriga wilfor, Men mot en större obillig städja, den han sielf ensam uppbär? Jag bar sjelf talt mid flere af desse städjare, fom sagt mig, att de bedre wilja betala ärligt arrens de på 30 år än i och för defe hemman på en gång erlägga flera tusende Daler, fom wanliga praris plär wara. Detta har tiläfwentyrs föranledt dertill, att Bondeståndet wid sista Nikss dagen yttrat att de funnit, det de wid Ånnexhemman kunde göra större odling om Stådjareng befittningåtid wore mera determinerad, hwarföre de ock begärde att få inlösa desse Hemman till Statte. H. M. Konungen fann orättwisa bäruti, att på sådant sält fråntaga Presterskapet en uräldrig rättighet, och har härigenom gifwit en påminnelse til desse Hemmans bättre anmåns