dande. Med hwad nöje skall wår Nådige Konung nu icke gå Presterskapets önskningar till möte, då de till så godt ändamål wilja anwända sina Annexhemman, säsom ett stöd för fine efters lemnade Enkor oh barn, — — Besinnom att alla Stånds Enkor bafwa en säker bergning när mannen genom döden afgått, utom i Presteståndet. Efter Bondens död skall Enkan hafwa be: sittningsrätt på Hemmanet för sin lifstid efter Lagen. Köpmannens oc Handtwerkarens Ens for få drifwa mannens näringar. Militärståndet inbesparar af sina årliga löner så mycket, att Enkan och barnen få mannens halfwa pension och wid sista Riksdagen bewiljades Tulwerkets Embetss od Tienstemäns Enkor de betydligaste pensioner. — J fordna tider har likwäl Presterskapet haft omtanka härutinnan för sina Enkor och bade samlat en betydlig Penfion8s: fond, men fom under Konung Gustaf den tredjes Regering blef förskingrad; ifrån hwilken tid Iationen förlorat förtroendet för dessa stora kassor, hwilka, lifsom Brandförsäkringswerkets, förwaltas af andra, än dem, hwilka kontribuera till sjelfwa fonden. Äfwen bafwa Pastorerne till sina Enfor endast efter ett Sörenings8sInitrument (fe Willkman I del, pig. 552) förbundit fig att lemna dem årligen från hwarje Pastorat en tunna säd eller då motswarande wärdet en och en half R:dlr. Det har blifwet gifwet i penningar, utan att beräkna, det en och en half Msdlr nu ej fan motswara I tunna Råg, hwarföre wårt bidrag till Enforne torde wara allt för otillräckligt. Jag will nu icke omtala de priwata Enkekassor, som på ett och annat ställe af Pastorerne blifwit upprättade, emedan de äro för knappa till Enkors tarfliga underhåll ed funna möjligtwis förswinna liksom den ofwannämnda större, änskönt faran ej är så stor, efter kassorna förwaltas af delägarne sielfwa. Så blifwer dock icke händelsen om Annerhemma: nen bortarrenderades på 30 år, och årliga arrendet urdeltes tid Enkorna od) deras barn, ylle Pen åsigt man hoppas blir framställd wid nu påkommande Riksdag, genom någon af Lunds Gtifts Deputerade.