.A —a— Till Jnsändaren af Smwaret (uti N:r 79 af denna Tidning) ?å Fråga til De Lagfunnige.? (Jnsändt.) Om insändaren haft för afsigt att gifwa ett upplysande och rent swor på en ordentlig fråga, borde ban ej afwikit från hufwudsaken eller citerat en H. fom ej med ett enda ord widrör omröfts ningssättet, fåmida ingen Riksdagsordning utkommit sedan den af år 1810. Någon anwisning, eller rättare misswisningen, är aldeles öfwerflodig, då Riksdogsordningen ide är widlyftigare än att förestriften om slutne sedlars begagnande ganska lätt finnes, äfwen af den enfoldige. Sworet är hwarken grundligt eder öfwertygonde. Den yttrade förmodan om en mans röstning på sig sjelf, hwilken method han icke skulle tillåta sig, är bewisligt grundlös; och syftemålet att utpeka honom förfeladt ), När insändaren har luft att utskratta någon, bör bon komma ihåg att den skrattar alltid bäst som skrottar sist. Skulle insändaren än widare beswära sig med samma ämne, så blir detta likwäl sista swaret. Frågaren undwiker gerna att twisla med infändaren ej af fruktan — men derföre, att han ide år mäktig smädelsens språk, och en strid med olika wapen passar fig ej — fee gren wore å ingendera sidan någonting wärd. ö ky Huru är det måiliat att den funnat rösia 43 GA felf fan faror 19 vSge dLm hav UL sm am