AAwWAW..WWwWW TINA ER REISE AS nn —,6 VV Caroliniana. (Foris. från N:r 66.) J anledning af det nåra sammanhang mellan det egentliga förswaret och sjelfwa afe bandlingen, Herr ProsDecanus, efter det han gifwit fitt betyg för förfmarer, få mårtka ligen omrörer, oh då någon i Adjuncturens benämning efter Eloquentia Romana stulle funna finna en förklaring till det särskäelta afseende, fom hår kunde ha blifwit fästadt wid färdigheten att tala latin, torde det wara nödigt erinra, att Adjuncturen äfwen omfattade Grefiskan, och att afhandlingen äfwen berörde denna litteratur, i hwilken det må wara wanskligt att flus ta til en persons kunskaper från hans färdighet att tala latin, om den och stod i få direkt förs hållande tid hans insigter i Romerska Literaturen — ett begrepp, som man temligen allmänt kommit öfwerens att ff. da in under det gamla namnet af Eloquentia Nomana, eller Eloquentia et Poefid. Att det icke war något eget förhållande, fom bår gaf L udatur åt ett förswar för speciminantens gåfwa att tala latin, kan man dessutom finna redan utaf den antagna praxis, att Decanus (od ide Läraren i den wetenskap, tid hwilken ämnet hörer) fall öfwerwara akten för att sedan göra Faculteten reda för förswaret, då det, så sfrämmande saken ofta är för Des canus, i gemen ide fan wara, likasom det här ide blef, fråga om annat än språket och fårs digheten att tala. Tå man emedlertid ide mera bedömer en wetenskapsman efter hans ftids lighet att tala latin, torde det wara på tiden, att ett annat fått att undersöfa, hwad del mes derbörande funna hafwa i författandet af fina lärdomsprof, warder satt i stället för ett, fom få alldeles föriorat fin betydelse. Må det åligga sökanden, der hans namn ide är desto större, att fil fina prof foga intyg af kompetent domare, fom styrker hang rått att anses fom upphofås man till dem, och må Faculteten i de fal, då någon af def ledamöter eller af hang medsötande så fordrar, ålägga honom att met den twiflande förswara sitt auctorsnamn. Kanske skulle disputationsakterna, om de inskränktes til dessa alldarsamma tillfällen, ) od anställdes på ) Här synes mig werkligen författaren något ensidig, för att icke säga enfaldig. Jag will lemna det högtidliga allwaret sitt högre wärde; men att med Swenska Aforemicn inifrån: ka fina tankar, eller med författaren disputationerna blott fil de allwarsamma, fan aldrig wara rått. För en allwarsam föndag behöfwer man gerna fina fer luftiga söckendagar. Tacka wil jag derföre Stora Committen, fom mål infeende detta menskliga behof, ei Ales nast bibeböll gradus och, för en tid åtminstone, äfwen crerccitilsdisputarionerna, utan oc ges nom tillstädjande af modersmålets bruk wid dessa öfningar beredde ett skadestånd för de fomiska försiröelser, förbudet af theatraliska representationer under terminerna beröfwar Uniwersitets städernas damer och borgersmän. En wacker omtanka för denna länge nog negligerade publik hade redan förra terminen framkallat Swenska disputationer i Lund, för hwilka tillställarne just i denna tidning uppburo ett wärdigt Iof, Men för att upps fylla sitt ändamål måste dessa disputationer nödwändigt flyttas från de olämpliga föres middagarne till aftonstunderna. Dessutom wore det icke ur wägen, att Procancelleren och Rector Magnificus blott för att tillocka åstådare och åhörare i början bewistade dem i eds na personer och respectiwa ornater; sedan, oh om det i längden skulle falla sig tungt för