—-xAWÅ———— vv AQCS AA Caroliniana. (Fortsättning från Nr 65.) Fr det åter gifwet, att Facultetens domsrätt bör upphöra, få behöfwa wi mindre ifra mot ett bruk, fom cxisterar, wi weta icke i hwilfet Utopien mer, att Faculteten uisätter åm nen för profafyandlingarna. Då detta narraktiga lån från bandtwertåsfaculteterna på en gång lägger på den skicklige ett band ofta få odidft, att han begifwer anföfningen och för odugliss beten öppnar en wäg att meritera platsen, såwida den icke är af den sällsporda ömklighet att icke funna ästadkomma en legitim disputation öfwer ämnet, — få behöfwes mål ide just erems pel deremor; emellertid vörer det til de märkwärdigheter, ifrägawarande Handlingar förete, att bland de tre ämnen, fom på Facultetens befallning blifwit afhandlade af de förande, ett år sådant, art deri ide nägot nytt funde prålterag, — ett annat af den art, aft fpeciminans ten af en ledamot i Fceulteten blifwit klandrad för det han genom att afhandla det efter den tydliga anledningen af de ord, i hwilka der war affattadt. kommit att dagalågga fina ins sigter såsom philosoph eller estyeticus, och icke såsom kännare af den klassiska litteraturen, — od det tredje i sig så widsträckt, att, åtminstone efter den nyssnämde ledamotens tanka dit hänföres efter fan hänföras hela menskliga wetandet, eller alla wetenskaper. Hwilka de åme nen woro, som Faculteten bestämt för de uteblifna profafhandlingarna, äro wi icke i tillfälle att uppgifwa; endast ett påminna wi oss hafwa innehållit en fråga efter skilnaden mellan bexs ametren yos Greker och Romare. Det war wisserligen skada, att icke detta intressanta ämne blef utredt )3; men wi kunna likwäl ide taga tillbaka wår önskan, att speciminanterne hås danefter icke blott i behandlingen, utan ock i walet af ämnen måtte äga en anständig frihet i Rund, fom anno: flådeg. Men för redandet af en fråga, fom långe nog warit omtwistad: om de Akademiska dits putationerna werkligen wisa, hwad de böra? innehålla Handlingarna isynnerhet rätt wigtiga data. De, som ännu welat finna någon förnuftig afsigt med disputationsceremonien, hafwa trott, att meningen dermed wore att utröna, huruwida wederbörande sjelfwe författat fina lår domsprof, oc i almänhet weta ännu något mera i wetenskapen, än hwad dei dem låtit tryta. i De tillfällen, då man fett denna afsigt förfelad eder wäl till och med motarbetad, har man ) Framför alt, då Lärda Werlden I swaret bordt få ett artigt motstycke til den populås ra framställning af likheten mellan Hebrelska språket och det Swenska, för hwilken den res dan stod i förbindelse hos samme man, fom sic fig frågan förelagd. På skilnaden här has de han icke haft swårt att finna ännu flere exempel, än på likbeten der; men der ser man hwad twånget gör.