ment sig böra anse som vregelbekräftande undantag ; lvckligt, att ändtligen denna willfarelse blifwit på ett få autentiskt fått wederlagd, fom det werkligen skett genom dessa Hand lingar, af hwilka man nogsamt ser, att Philosophiska Faculteten i Lund — hwars witsord ingen lärer jäfwa — baft en annan mening om disputationswäsendet, enär den utan att bestrida, hwad en jedamot med åberopande af ett talrikt auditorium yttrade: att ena speciminanten ide wederlas de Facultets Opponentens grundeliga argumenter, äfwensom att han wid flera tillfällen förs rådde en osäkerbet och bristande kännedom af saker, som han äfwen annars, men ännu mer fsåfom disputationens författare bordt fänna, tillerkände bonom sitt bögsta betyg för förfmas ret, så widt man af Handlingarna kan för flå, i anledning of hang owanbga färdighet att tas la latin, eller fom det på ett annat ställe heter: den fullkomliga magt, ban med fitt fått att förfwara fig wisade fig hafwa öfwer Romerska språket. Prodecani yttrande öfwer detta förs swar år isonnerhet genom fin naivetet få upplysande, att wi ide funna neka oss nöjet att hår meddela det: Uti frågan om förswaret för den Åkademiska profsdisputation, fom Docenten Magistar Dahlstedt utgif wit, såsom sökande till nu lediga Eloquentiä och Gräce Linguä Adjuncturen wit denna Kongl. Akademi, får iag, såsom wid Disputationg:acten närwarande P odecanus aflem na det utlåtande, att, då Magister Dablstedt för fin grundliga kunskap och färdlighet att båd tala och skrifwa Latinska Språket af Pbilosophiska Faculteten redan erbållit högsta betyget, ock af Kongl, Akademiens höge Canceller till Cloquentiä 9åomanä Docens blifmit i nåder befor drad, jag för min der äfwen wid detta tillfälle, tilldelar honom I-Aaudatur Att för öf iqt de egentliga förswaret har med sjelfwa afhandlingen ett det närmaste sammanbana, beböfwer ja; ide erinra. (Fortsättes) sAA j——T—————