upplysningar deri woro dock meningarne aldrig delade, och de, som i enfaldighet trodde, att en Profeforå-lön medförde förbindelsen att bestrida en professlon wid det lärowerk, från hwilket man uppbar lönen, undrade storligen, i hwad wetenskap han en dag skulle uppträda fom lås rare; allmännast ansåg man likwäl löneförmänen för en pension, som på sitt sätt kunde anses förtjent redan genom den goda wiljan att hämta kunskaper, och sedan genom den ådta rafthes ten, fom werkligen fordras til att trotsa en förödmjukelse, för hwilken man gerna blott ftåder fig, då man will gagna genom meddelande af fina kunskaper, innan man haft tid att digerera dem rigtigt ). Att Tit. Ekenstam ide sjelf war af denna mening, fit man emellertid anleds ning att förmoda, då han mid ledigheten efter Professor Fremling uppträdde fom föfande tid Philosophiska prof. fionen, Det arbete han mid detta tilfålle utgaf, war likwäl icke fynnerlis gen skickadt att öfwertyga rwiflaren om hans förmåga att i denna wetenskap afijena fin Pros feBorsslön, då man, tid och med för att förklara fig Philosophiska Facultetens betyg för detta prof, fann fig nödsakad att tillgripa Facultetens saknad af theoretisk philosopy. Men han gjorde fort derpå en afsägelse af fina anfpråf på tjensten, fom skulle både för framtiden hafs wa tryggat Philosophien i Lund för deras förnyande utan bättre grunder, och tillwunnit honom deras ursägt, fom måste anse honom hafwa miffännt fin förmåga, — om han ide sedan, wid en ansökan tid en Theologisk Adjunctur (med hwilken han wisade fig ide hafwa uppg fwit fina pretentioner på Lunds Uniwersitet, fast han emellertid blifwit Lector wid Linköpings Gymnar sium) producerat ett document, som tillägger honom företräde framför hans medsökande till Pyilophiska Professionen. Hwad det i sjelfwa werket fan involvera, synes nog swårt att bes gripa, då det, sanningen att säga, tyckes wara mera nedsättande för dessa, ån hedrande för hos nom, Det oaktadt wide det hos dem, fom hade Philosophien och Uniwersitetet fåra, åtskillig farhåga, att den avancerade lönturen skulle locka Ekenstam ner til Lund, då Phillosophien, fom böll på att mista fin målsman derstädes, utan twifwel skulle komma att conserweras af honom, Sedan han blifwit Lector wid ett Gymnasium, borde man wäl tro, att han arbetat sig upp i elementerna; men ott han i philosophisk måtto förkofrat sig till den grad, man hade rätt att fordra för beklädandet af en Akademisk lärostol i wetenskapen, hade han åtminstone icke offents ligen ådagalagt ; — och intill def det skett, må man förlåta dem, fom isvnnerhet derföre glädja fig åt Philosophiska Adjuncturens tillsättande, att derigenom se Professionen räddad från en usurpation, for hwilken den warit utsatt, om ide någon Adjunct warit att anlita i saken. —— (Fortsättes.) 7) Ty få mäktigt war dot wisst icke ett skrik om hans stora lärdom och snille, fom twå fur stiga hyfwud i Stockholm stroxt efter Tit. Ekenstams hemkomst kommo öfwerens att särta i gång, blott för att roa sig att se, huru lätt man med de lösaste ord sätter hufwudftas ten i rörelse. Anslaget skulle annars werkligen hafwa lyckats exellent, och skälmerna icke wäl hunnit från hwar sitt kaffehus utsläppa Ekenstams rykte, förr än Stockholms wind jagat det staden öfwer, och fyllat ala munnar med mannens vris. Auctor måtte hår hafwa tänkt på en munter disputationdsaft, fom ännu lefwer i frisk minne i Lund. Det war Tit. Efenfltam, fom skulle förswara en del af fina Sangcritsans teckningar, då en Opponens, i sjelfwa werket icke af det blygaste folket (det war samme man, fom skoffade fig högsta betyget för författandet och förswaret af några sidor ur Er: nesti, dem han skrifwit af och utgifwit såsom specimen i stället för paftoralseramen ), gick fram med mine of garundlia kännare, oh med en hop Sanscritformer och figurer förbryls fade den beskedlige Präses, fom til all olycka war den ende bland de församlade, fom ice begrep, att Heurlin aldrig ett ord Sanserit förstod. Jns. Anm. Fy) — — — — WAe —-—— Till Redaktionen af Nyare Heffingborgs:PWoften! (Ånsändt.) J anledning af Edra anmärkningar utt Er Tidning N:r 4 oh 15 emot Ryske vice Kons suln och Handlanden L. L. Edelberg i Landskrona angående märkwärdige åtgärder i afseende på def befattning dels såsom Direktör mid det derwarande Skeppswarf oh dela såsom fommmissionär för Skeppare, hwilka för nödige reparationer eller efter liden fiöffada nödaats besöka Warfwef. torde het uun wara VÖAns18 An. EF .