Caroliniana. (Fortsättning från N:r 55.) En och annan hade till och med på de omtalta tecknen i Mathematiska och Juridiska constella io nerna bygt ett oförgrivligt bopp, att få fe den nya Principen tilämpad till de twenne Adjunctsfrågor, fom ide längefedan blifwit afgjorda; och nefas må ide Heller, att deras egna beskaffenhet, hwor i sitt slag, gaf åt detta hopp en icke så obetydlig sannolithet. Sökanderne till Adjuncturen i Pyllosophien hade genom upprepadt äfidosättande af ålagda dispurationds prof nogsamt wisat fig ide hafwa starkare positiwa afsigter med fina ansötningar, än att de gerna sett tjenstens tilsättning uppskjuten, till dess lönturen kom, om den annars kunnat råds das genom deras modesta petitioner. Till Adjuncturen i Grekiska och Latin äter war mål ett förslag uppråttadt, men med sådana omständigheter, ett mången ide såg annat fått att rädda uniwersitets seder, ån att anse saken ogjord och uppskjuta målet, medan man funderade på mes del att för framtiden undwika slika historier. Dertill fom, att man häriedde föreningen af Brcs kiska och Romerska litteraturerna, under en Adiunktur, från wissa efonomisla considerationer, som icke läng sedan temlingen allmänt trängde sig på Uniwersitetets wänner, men numera både utaf tiden och isynnerhet genom den nya Styrelsens wishet syntes få lyckligen undanröjda, att man trodde, det tilfället icke skulle blifwa obegagnadt, att utan orätt mot någon ?) gifwa åt hwar och en af dessa litteroturer samma rått wid Lårofåtet, fom dem tillkommer i bildningens rike. På annat fått blefwo dot begge frågorna afgjorda, — men på ett sådant, fom gifwer of ännu rikare anledning att prisa Styrelsens wishet, få långt wi kunna följa den. Wi der Philosophiska Adiuncturen wisar den sig i sädan glans, att hwur och en måste på det högsta gilla den apparenta afwikelsen från principen, få wida den med rätta anses för en garanti mot en befarad följd af den alldeles motsatta princip, fom låg til grund för flere, olika bedömda, åtgärder af förra Styrelsen, men wäl allra frappantast manifesterade fig i den Profeforgslöntur, den utwerkade åt Tit. Ekenstam (fom ide en gång war ordinarie Arjunct wid Lärowerket, och ide en gång, då han fick ordinarie beställning I Linköping, förlorade lönturen i Lund), fåwidt man wet, för hang resor i fremmande tand od hans nit att meddela A2— ?) CEler hwilken af de föreslagne skulle beklagat sig? Wäl icke någon af de twå, som nu intet fingo, men då åtminstone behållit hoppet tills widare och emellertid baft tillfälle att fortsätta en ädel täflan. Ännu mindre ban, som wann tjensten; med kärlek till fin wes tenskap skulle han till och med, om så behöfts, cederat priorlteten i löntur åt den, fom fas git på fig det latinska oket; med känsla of sin kallelse till wetenskapen skulle ban ide hafs wa fruktat en collision med andra idkare af densamma, som ändå i sinom tid förestär, om han will avancera på sin bana, och som då bör utfalla desto mindre förmånligt, Ju mins dre ostörd han undertiden kunnat egna fig ål fitt älsklingestudium.