wäl icke hållaEr i flyr, få bewisar det, att: Ni kommit för bittida från skoletukten. Hade Ni werkligen läst Doktor Wåhlins Andaktsbok, få hade Ni ide skrifwit, att H:r Doktorns religiösa framställning war mera blodig än anden tål. Men Ni måtte ide mena någon annan ån werldens och fritänkeriets ande. Doktor Wåhlin framställer den Ewangeliska sanningen och förs soningsläran i fullkomlig öfwerensstämmelse med Bibelordet, men hwarken analogt med Neolds giens eller Hernhutismens grundsatfer. Det är endast min Herres nymodiga parti, som finner Ändaktsboken hårdt tillskuren efter Symbolikens snitt, såsom Ni uttrycker Er, Ni bör befinna, min Herre, att icke alla äro såsom Ni Llterära Skräddare. Wäl fan Ni med Er far klippa of en flik om floppa i fickan, eller, når Ni skall tillskapa ett Literärt arbete, fan Ni wäl ock, likt mången annan Skräddare, klippa till Er ifrån andra; men Ni kan dock icke dermed klippa ifrån dem till Er sjelf deras ära och anseende. Ni kan wäl understå Er, att liksom Kants Skräddare inlåäta Er med Er öfwerman i strid; men Ert företag lycktas på samma sätt; han tog förmycket kläde, men gjorde ändock byzorna för små, och fick taga dem tillbaka såsom odugliga. Samma afsked förtjenar Er Literära Erinran. Att Ni werkllgen med Er Literära skräddaresax will klippa heder och ära af personer, fom äro wida öfwer Ert omdöme, fan flus tas endast af ingressen till Er Literära Erinran, då Ni påstär, att man måste anse Doktorn sjelf för Recensenten af fin andaktsbok, samt att Doktor Wåhlin då wore den mest oförfåms de, fom någonsin burlt kappa och krage, och en skrymtare, fom hade ide det minsta att göra med den sanningens od ödmjukhetens ande, under hwilkens åkallan han likwäl sjelf förklarar fig hafwa skrifwit hwart enda ords Ni wil M. S. icke blott tillintetgöra D:r Wåhlins Literära wärde, utan äfwen nedsuddla hans karakter, samt kränka hans heder, och det med att lägga till grund för Er besynnerliga slutsats ett postulat, hwilket näst Er sjelf, är den största absurdität i werlden. Om Mathematici och Filosofer, lade liksom Ni, orimligheter til grund för fina des duktioner, få skulle de och liksom Ni, hafwa kommit till orimliga resultater. Lägger Ni M. H. slika absurditeter till grund för Ert fått i allmänhet att fe och dömma, få kunde Ni snart: komma till det resultat, att Ni wore Kejsare i Månen, eler en Stjernkikare i Saturnus, eler åtminftone Konung Salomos fatt, om icke sjelfwa Haman uti galgen: ja, hwad ännu wärre wore, Ni kunde komma till den slutsats, att Ni wore ett snille, en skarpsinnig tänkare, och ders med beswärade Ni den literära werlden långt mera, än til exempel med Edra Keiserliga dags order till Edra OrdonnangsOfficerare i månen, eler med att från Ert Obserwatorium kika ned mellan fingrarne på wår usla jord, eller med att såfom en Konungllig fatt oh Polismästare bålla de Fakobinska rottorna bättre i flyr, än Ni fan hålla Er sjelf, eller oc slatligen med att göra förnäma förberedelser til den Hamanska uppböielsen. — Huru wäl man gör, aft aga Er med satiren och huru oförsont Ni warit, fan Allmänheten sluta af den omständigheten, att Ert angrepp egentligen skett emot en TheologlåsDoftor, fom är allmänt erkänd för att wara en af de lärdaste, arbetsammaste och werksammaste mån I Stiftet, och hwilken dessutom äger den moderation, att lemna en hwar i sitt wärde. Huruwida således Doktor Wåhlin eler Ni sjelf warit den oförskämde, har man lemnat Allmänheten tillfälle att sjelf bedömma. Härtill har Allmänheten ett ytterligare tillfälle då den besinnar, huru Ni först gör Herr Doktorn till sin egen Recensent och derpå tillägger, att Recensenten böjt Herr Doktorns arbete i jemförelse icke blott med werldens förnämste andiige författare, utan äfwen med sjelfwa de direkta fåndebuden ifrån himlen. (Fortsättes.)