beten fin. Herren allena känner och dömer bjertat, och läsaren har oc i afseende på finupps byggelse af mitt arbete, fin Domsrätt, honom ensam förbehållen. Så långe jag år sysselsatt med andaktsboken fan iag ide inlåta mig I ytterligare strid, iag må emottaga hwilken anmaning dertill som belst. Det wore ock önskeligt, då mitt arbete är erkändt för ett oskyldigt och wälment werk, att jag derunder måtte lemnos i fred, Men lockligast wore om Jnsändaren, hwilken ganska bestämdt, ide Mindre, men wål mera, ån on gammal gumma, behöfwer ingå på fält, der ånger och tro fan skördas, wille wända fig åt detta håll. Då kom all strid att upphöra. Då kommd wi att räcka hwarandra broderliga händer, och att, med förenade krafter, arbeta för Jesu Rike, til hwars tjenst wi båda med lifligaste ed of förbundit! Norrwiddinge den 8 April 1828, .