Till Redaktören af Tidningen Granskaren! (Jnsändt.) Het har långe förekommit mig besynnerligt, att Ni M. H., fom i Er Tidning mera ån en gång uppgifwit Er ide wara Jurist, oh på räkning af detta erkännande sökt publikens skonsamhet, likwäl oupphörligt bråkar Er hjerna med reflexloner uti Rättegångsfrågor, under ett idkeligt äflande, att påtruga Allmänheten förtroende till Edra åsigter. Det war en längre tid Ni sysselsatte Er med Fileenffa Arfstwisten, hwilken, i följd af det i Edra ögon oförsynta och wågade steget, att påkalla Rättwisan i en strid emot Statens Högre Embetsmän, i den mohn wäckte Er förtrytelse, att Ni innan Rättegången ännu wid Domstol förekommit, åtog Er CommercesRådet Filsens eller rättare def förnäma Curatorers förswar, under det Ni uta dste allt möjligt owett emot de uppträdde Pretendenterne och deras Ombud. Ni förkunnade ju då, att CommercesRådet Filsens skyldskap, såsom Broder till den aflidne Millionären Jonas Fileen, wore ytterst fullkomligt bewislig genom en mångårig korrespondens och ett ärligt uns derbåll, fom Commerce Rådet Filten skulle hafwa erhållit af Jonas Filken. Når Rättegången börjades och under hela def fortsättning har ide mer ån ett enda Bref från Jonas Fileen tid CommercesNåder Fileen kunnat företes, hwilket, långt ifrån att ådagalägga någon skyldskap emellan förenämnde personer såsom bröder, twärtom utwisar den största kallsinnighet, då Jonas Filen under yttrad förundran deröfwer, att Commerces Rådet wille gifwa fig mödan att för Jonas beskrifwa fina öden, afwisar Commerce: Rådet såsom en person, med hwilken Fos nas Filsken ej wille bafwa att skaffa och detta (märk noga) d. 25 Sept. 1817 och således inom fem år förr ån Jonas Fileen dog oc GCommercesRådet derefter lyckats att såsom Uniwverfals arfwinge inträda i det betydliga arfwet. Jcke ett enda spår igenfinnes, ett föregifwande i Rättegången har icke ens af Curatorerne blifwit wågadt, som skulle Commerce: Rådet Filken någonfin erhållit något understöd af Jonas Filen. Så upplöstes på en gång Edra lögnfulla och förwillelse åsyftande uppgifter; och det blef derefter ej swårt att sluta til halten af de mos tiver, hwilke förmått Er, att med Er Tidning betjena Curatorerne, såsom allierad i striden. — Ni fullföljde en tid Er ärorika bana, — men allmänna rösten twingade Er slutligen, att blifs wa tyst. Nu har Ni likwäl åter känt Er, troligen bebagligt kittlad, då Ni M. H. i Ert Tids ningsblad för den 7 sistl. Mars N:r 20 infört följande: Såfom af en annan Tidning berättat blifwit har Swea Hof: Rått afslagit Filsenska Arfspretendenternes ansökning om nytt anstånd med målets afgörande. Sålunda fan man a 3 någorlunda skyndsamt slut på denna för sin fåwiskbet å kärande sidan så famösa Ur fåtmwifl. Huru ytterst ensidig och dierft skamlös är icke denna artikel, der! Ni jemwäl alldeltes förtiger, att det äskade, men afslagna anståndet, långt ifrån att wara såsom Ni sanningslöst yttrar, nyt t, twärtom warit redan wid första Jnstancen yrkadt, och sedermera i fullföljd sökt, samt att det hade afseende på fullkomnad bewisning genom förhör med uppgifne wittnen, så wäl inom som utom Riket, ja äfwen uti Stockholm, hwilka wittnesförhör, enligt gällande Swensk Lag, efter yppad Rättegång, ej kunna tillkomma med mindre än tillstånd dertill gif: wes af den Domstol, der målet år anhängigt. — J stället att dela bwarje owälotg och råtta sinnig medborgares förtrytelse deröfwer, att i en strid emellan å ena sidan den medellöse, fom söker rättwisan, och å den andra — Styrkan od Myndigheten, hwilka göra allt för att utes stänga widare ljus i målet, trenne Domstolar för första gången i Swerige warit ense derom, att afslå en i Lagen uttryckligen förwarad aldrig bifallen och således aldrig förwerkad råttigs het, synes Ni M. H. wara glad åt denna oerhörda medgång för de perfoner, hwilkas förswar Ni åtagit Er. — Detta skulle ej få lätt funna förklaras, om Ni ide ägt den Er egna grofwa oblyghet, att i Er Tidning för den 21 Mars N:r 24 utan förbehåll tidfånnagifwva Edra åfiga ter, till skydd för EröfringssSyftemet, då Ni angående Käranden I Setons