Till Ryske vice Konsuln och Diwerfe-Handlanden L. L. Edelberg i U (Jnsändt. Man har af M. Herres deklaration uti Nyare HelfingborgasPoften Pär 12 erfarit, att den uti samma Tidning under N:r 4 för detta år införde artifel om Edra åtgärder wid Landga frona Gteppås2Barf ide warit Eder angenäm. Ej heller år det underligt, att Ni welat förs swara Er mor anfallen, men Ni hade bordt göra det med tydlig fill och på ren Swenska, samt hålla Er wid sannangen, hwilket allt Ni underlåtit, wem fom warit och ännu år Er angifware för bedrägligt förfarande med Warfsråfningar, fer Ni tydligen af handlingarne. Denne angifmware hår fåledeå ide döljt fig under anos nymens tåd mantel. Hurudant hade Ni wäl önskat framställningssättet i detta ärende? Hwad menar Ni med Ert uttryck, att det, nemligen framställningssättet, saknar moralisk bildning? Huru skulle författaren funna ädagalägga, huru långt ban stigit i moraliskt begrepp, når han skulle bes skrifwa en af Er begången omoralisk Handling ? Ni ljuger deruti att Lundgren lemnats tillfälle, att i 2:ne dagar granska Warfwets råa kenskaper; ty Warfs-Bofbålaren förewiste endast de böcker han bebagade, men ej dem fom ins nehålla åtgångne materialier och dagswerken för hwarje Skeppare särskildt. — Hwarföre skall Ni oh Er trogne fölieslagare på lifwets mödosamma stråt, ZBarfesBofhållaren, hålla VWarfsz Böckerna så bemliga? De innefatta fanhända dogmer och mysterier, som böra hållas hemliga för Allmänheten, emedan den annars kunde få förmycken upplysning och se klarligen hwad nu i mörker ligger. Ni, som ådagalagt de mest patriotiska tänkesätt, Ni, fom i följd af den tros och huldhetsed Ni tillswurit twenne Regenter, wår nu regerande allernådigste Konung, samt Hans Maj:t Kejsaren af Ryssland, icke haft någon ro i Eder själ, förr än Mi, efter ett fullz komligen intagit rus, angifwit en medborgare, att hafwa talat låsteliga om Konungen — Mi, fom will inbilla beta Allmänheten, att Ni är oskyldig til Lundgrens angifwelser — Ni, säger jag, bör, för att kasta skuggan från Er, anmana Lundgren eller hwem det wara må, att, med le mnad fri och öppen tillgång, i wederbörandes närwaro, på Warfsböckerna utan undantag granska och jemföra allt hwad en eller annan önskar — då, men icke förr, och N. B. så framt ingen owäntad upptäckt sker till Er eler Bokhållarens nachdel, återwinner Ni det förtroende, fom Ni til en del måste hafwa förlorat, Er uppgift, att Direktionen genom formelt Pros tokoll underkändt Lundgrens angifwelser, måste wara ogrundad, emedan de äro af den beffafs fenhet, att Direktionen lika litet kunnat i laglig form antaga fom kullkasta dem, — Til bes dömmande of fådana, kanhända af Er för ringa ansedde saker, fordras annan Auktoritet än Warfs-Direktionen. Emedlertid od fastän Ni undergått ala de examina, fom erfordras, för att wara en få kallad qwalificerad Jurist, få böra Edra misstag, i bedömmandet af legala årens der ursäktas, emedan Ni funnit mera nytta wid att sysselsättta Er med det merkantila än det