Lunds Weckoblad 1826 N:e 47, bwilken ännu torde få åberopas, fast en of Kommittåens f. d. Les damöter anat, att den skude wara origtig, ala nuwarande Krkoberdar skulle på 25 år förlora 2760 Ridlt, der de efter det fonstruerade projektet och efter billigbet ide stulle förlora mera ån 459, — få war det icke för slort afflag Kommitteen bewiljade, då den wille pålägga dem en förluft af 1710 Ridlr för samma tid. Ett sådant afdrag skulle nemligen wid närmare betraktande nödwändigt drabba aa nuwarande boställshafware, de måtte hafwa tillirädt före eler efter 1824, icke blott estec Svmmitdens egna ord, utan säkert äfwen efter def mening. Ty man får wål ändå icke sluta till den från den nyssomnämnde Ledamotens, fom i sitt yttrande öfwer det konstruerade projektet synes tilltro Skånes Kyrkoherdar på en gång egoism nog, att wilja lägga på fina eftertrådare en börda den de ej sjelfwe gitta draga, och dumdrisligoet nog att mwåga komma fram för en rättwis Konung med en få gemen ansökan. Men den, fom detta och mera oaktadt ännu Fan tyda, att man bör håla fig wid Kommitteens punkter, eller något annat projekt i samma anda, han må i sanning hafwa ett klent förtroende til sin Konung, han må werkligen tro, att Landets Fader fall fe mera til punkzernas antal, än tid des ras beskaffenhet, eller döma efter deras närmande tid det gamla (erkändt origtiga!) i stället att lyssna, huru de stämma med det råtta. Han får och tro hwad han fan; men bast giorde Han, att Han behöll fin tro för sig sjelf. — ——— —— — ————