upphafwas salom ett beskattningssatt, bwiltet ide medförde en bestämd summa, utan skulle fluts ligen blifwa aldeles olempligt, att betäcka de Stateutgifter, lywartill öfwerflödgafgiften blifwit anslagen. säs örunderna för öfwerflödsafaiftens afskaffande blefwo af den enhälliga rösten erkända, som giltiga. J England finnas sällskaper, der unge män öfwa sig i färdigheten, att kunna tala öfs wer förefallande Statistiska ärender. Föreställom oss, att någon Riksdagsman wid 1823 års Riksdag hade uppträdt och öfwer berörde ämne talat på följande fått, hwarwid wi litwäl göra det förbehåll, att sjelfwa tas let långt ifrån framställes såsom mönster, men skälen och bewisen deri framställas säsom föres mål för en patriotisk undersöfning. Bode Herrar oh Swenske Mån! Om det år med den största försigtighet Nationens Representanter böra pålägga fina hemmawarante Landsmän en ny beskattning, få är det med ide mindre försigtighet de böra afskasa den, Ty art wid det ena Rikemötet förordna och bes sluta, hwad man wid det andra upppäfwer och afskaffar, bewisar antingen ostadighet i Natios nalslynnet, eller oc okunnighet i Statsärender, eller atminstone brist på den förurseende ffarys sinnighet, hwilken är ett nödwändigt willfor, för att funna omfatta det flora om hela af Nas tionens angelägenheter. Ingenting har skadat wårt fädernesland mera än denna ebb och flod af förördningar, hwilka utan mogen öfwerläggning stiftades, od lika obetänksamt upphäfdes, för att gifwa rum åt nya. — Enhet och fasthet, kortligen denna konsequens, hwilken härleder fig ej blott från en orygglig ibardighet i wiljan, utan och från en djupsinnig slutkonst, år en högst wäsendtlig egenskap ej allenast hos den werkställande, utan äfwen hos den Lagstiftande maften. Det är twärtom omöilligt för den förra, att äfwen med den största wishet frambrins ga resultatet af bådas samwerkan, nemligen MRMationalavålnågan, når den lagstiftande matten ide år konsequent i fina åtgärder, når hon ide öfwerser på en gång orsakerna tid wåra Gtatds inrättulngar, deras beskaffenhet och följder. Det hade derföre bort dragas i betänkande, innan man pålagt Nationen en ny beffatts ning I öfwerflödsafgifen; men sedan Nationen underkastat fig den, od want fig derwid, har man åtminstone icke utan stora skäl bort afskaffa den, emedan def snara upphäfwande wittnar emot rättwisan eller gagneligheten af def införande; ett Statsmannafel fom man med egen hes der ide fan tillskrifwa en föregående styrelse eler tidehwarf, men måste deremot med tegen fördds mjufkelse tillegna fig sjelf och fin egen tid. Ty låtom of ibågkomma, att de Rifsdagsmän, fom wid förra Riksmötet beslöto öfwerflödsafgiften, äro till större delen desamme, fom nu wilja afs skaffa den, emedan Nationen har för sed att med få undantag fästa sitt förtroende wid samma perfoner, utan att följa dem på spåren, huru de motswarat ett så wigtigt förtroende. Man borde åtminstone af denna likställighet i wal funna påräkna likställighet i beslut; ty fastän wi stå här såsom Nationens förmyndare, dömmas wi likwäl af det allmänna tänkesättet, och af de skarpsinnigaste i landet, wi skola ock en gång dömmas af efterwerlden. Äro då de grunder man anfört för öfwerflödsafgiftens upphäfwande af fådan beffaffers bet att de uthärda en granskning? Man uppgifwer, att öfwerflödsafgiften minskas år för år, och blifwer otillräcklig för de Starsbehof, fom dermed skola fyllas. Medgifwom att den ords ning och noggrannhet, hwarmed man uppgjort de summariska tabellerna å öwerflödsafgiften förtjenar wårt fulla förtroende. Wi se deraf, att inkomsten aftagit i märkelig mån; erkännom äfwen slutsatsens riktighet, ehuru den endast är en induktion, att afgiften bädanefter skulle afs taga i lika proportion årligen till Statsinkomsternas kännbara förminskning. Men en kort uppmärkasmhet på några inkast torde tilläfwentyrs öfwertyga de upvlystare af Nationens Res presentanter, att man förhastat fig i den slutföljd man dragit, att öfwerflödsafgiften just derfös re borde afskaffas. Enligt Statistiska grunder pålägges öfwerflödsafgift ide för att öka skatterna od Stats inkomsterna, utan för att minska lyxen, och tämja begäret till yppighet och prakt. Om den förra principen wore den riktiga, då hade den snellrike Holberg rått i fin fatis riska anmärkning, att ju flera titlar och benämningar för beskattningen, desto bättre, samt att Swenska Nationen just derföre fördrager så mångfaldig beskattning, till och med å pudrade Br de fr AKTA AA hRh Sa A CGÖOCOALNLA 32E AAn-. LA abe Ä