— . AA3 — Till den anonyme Jnsändaren i N:r 16 af Nyare Helsingborgs Posten. (Jnsändt.) Ert swar, M. H.! på min i N:r 10 gjorda uppmaning förtjente ej att widröras, emedan det helt och hållet går på sidan om hufwudsaken och innefattar swängningar, som förråda brist på goda argumenter; men på det Ni icke må taga min tystnad för eftergift, grundad på öfwerbewisning, will jag ännu en gång yttra några ord til er, ehuru det sker med sior owilja, i anseende till det skriffätt, Ni brus kot. Tro dot ide, M. Ö.! att jag skal falla in i samma fel. Om Ni få wil, medgifwer jag gets na er öfwerlägsenhet i denna del; men min eftergift i hufwudsaken skall aldrig grundas på annat ån öfwertygelse. Ösfwerhölj mig med owett — och jag skall kanske tiga of samma skäl fom man mir fer af wägen för en öfwersittare; men min tystnad skal då ej wittna om er seger. Bruka deremot grundade skäl, om Ni har några, hål er wid Ämnet, hwarom fråga först wäcktes, och tala ett ans ständigt språf, få skal jag swara på fomma fått, Under hetta oc fmådelfer urstiljes fålan det råtta. — — Ni låt införa i N:r 9 of Nyare HelfingborgssPoften berättelser om oerhörda bedrägerier, fom of Adwokater och Sökande tid ett Domare-Embete skolat belt nyligen föröfwats. Hade jag känt mig sielf saker till något tylikt, få stulle jog iu ej wågat uppmana er til bewisning; men jag anfåg er hafwa genom desse berättelser anfollit en hel samhällsklass, kaslat skugga äfwen på den ostyldige, samt sökt hos Allmänbeten ingifwa misstroende til Domare om Safförare i allmänhet. Detta sade jog er odså öppet och påslod, att edra uppgifter innefattade en nedrig och lömsk smädelse, få wida Ni ej upptäckte de werklige förbrytarne, Min tanka i detta ämne är Ännu dens