händerna på en samhällsklass, som förlorat eller kanske aldrig ägt Nationens förtroende. Tro mig M. H. att Nationen djupt, ganska djupt senterar sanningen och wärdet af detta yttrande; och war öfwertygad, att Nationen wid nästa Riksdag skall söka och bjuda tid att utwerka den garanti, som tryggar Nationens wäl. Om det år Jnsändaren eler M. H. fom är den nedrige, lömske och försåtlige fmådas ren, enligt edra wackra uttryck, kan slutas af följande omständighet. M. H. förklarar Infåns daren högtidligen för en lömsk och nedrig smädare, intill dess Fnsändaren med namn på Iperfonerne styrker fina angifwelser. Här wil M. H. förwandla sak till pers fonlighet, juridiska uppgifter til criminella angifwelser. M. H. will med hedrens drifkraft förs må Fnsändaren att uppgifwa wissa personers namn, och will derigenom åstadkomma en recons I wenfionstalan, och föra uppmärksamheten från den wigtiga saken på en strid mellan personer: emedan M. AH. förklarat, att han anser Jnsändaren för en lömsk och nedrig smädare, intill deg Jnsändaren uppgifivit wissa personer, fom M. H. således skulle kunna uppwiggla att anklaga FJnsändaren. Men Fnsändaren förtlarar å fin sida, att M. H. redan blifwit öfwerbewisad osanning, och att M. H. är just sjelf den nedrige och lömske smädaren, fom brufar ett förfåts ligt handlingssätt. Emedlertid förklarar Jnsändaren tillika, att wederbörliga dokumenter äro redan till en stor del anskaffade, för att bewisa de uppgifna juridiska fakta, samt att, om M. H. är den jag förmodar, Jnsändaren äfwen anskaffat några rörande M. H. sjelf, för att ders med styrka, att äfden M. H. behöfwer underkastas en Juridick answarighet, säsom fallet är i England, Frankrike, Tyskland och Danmark. Då will Jnsändaren äfwen oförtäcktt säga sitt fan är och wäntar den uppråttelfe att Allmänheten skall inse, på hwars sida Hedren och råttrola an år, Min Herres slutliga uppmaning, att Jnsändaren må tala med sansning är olemys lig of M. H., fom under författandet af fin uppmaning til denna Tidnings Redaktion tyckes hafwa haft en paroryfm af gallfeber, åtminstone bar Jnsändaren aldrig funnit hos någon författare på en gång få mycken bitterhet och få mycken wanmakt. Begär M. Ö. mera sansning, ån hwad denna Artikel innehåller, få iakttag sjelf modes ration. M. S. synes ide wara angelägen om andra Adwokaters reputation, utan endast om sin egen; det år för denna M. H. tyckes strida med större enthusiasm, än man har rätt att wänta af en Adwokat; men äfwen om man wille anse M. H. för ett undantag, kommer lif: wäl framtiden att utweckla till hwad regel undantaget hör.