Jnsändt. Som ett fullständigt swar på min Herres angrepp i N:r 10 af Nyare R sten påkallar sorgfälligheten att iordningbringa åtskilliga angelägna handlingar, få will man nt Fö förutskicka några anmärkningar, fom funna bestyrka halten af min Herres in: weftifmwer. Till en början wil man beslå M. H. med en osanning. M. H. wågar öppet inför AOmänheten påstå, att Jnsändaren welat ingifwa misstroende til Domare och sakförare i allmän: bet, med undantag af blott en enda, eller Tit. Groothe, hwilken, (få lyda M. H. ord) Ni förut förklarat för den redligafte och lagkunnigaste mani Swe: rige. Men ingalunda har Jnsändaren förklarat Tit. Groothe för den redligaste och lagfunnis gaste man i Swerige; utan FJnsändaren har kallat honom en redlig man, fom utan hopp om winft, utan fruftan och utan förebråelse aldrig drogi betänkande att åtaga fig de betrycktas sak. Gådan war beskrifningen om hang redlighet; men den innehåller ide, att Groothe war den redligaste man i Swerige. Lifas ledes måste M. H. beslås med en osanning, når M. H. påstår, att Jnsändaren förklarat Tit. Groothe för den lagkunnigaste man i Swerige. Det har Jnsändaren icke heller sagt; utan omdömet om Tit. Groothes Juridiska wärde finnes i Å:r 7 lyda ordagrant, fom följer: född i det land, fom fordom war Swerige få dyrbart, kunde han icke täfla med mången nymodig Lagfarenbetsbielte i storlåtande uttryck på Swenska språket, fom ide war hans modersmål; men af ingen har han någonsin warit öfwerträffad i redlighet, nit för rättwlsan, kännedom af lagar oc författningar, samt en obrottslig wård om fin hufwudmans Råttegånges förmåner. Min Herre lår funna infe, att annat år att wara den redligaste och lagkunnigaste man i Swerige, annat deremot att ide öfwerträffas i redlighet, kännedom af lagar oh författningar, samt nit för rättwisan och fin hufwudmans rättegångsförmåner. Den, fom äfwen icke öfwerträffas i sjelfwa lagkunskapen, fan dock öfwerträffas i omdöme od frarpfinnighet att tila lempa den; derföre war t. ex. AfademisSefreter Weibull flörre Jurist ån Professor Tengwall, icke derföre att han hade större lagkunskap, utan emedan han hade större omdömeskraft. Om Jnsändaren hade yttrat, att Tit. Groothe war den religaste och lagkunnigaste man i Swerige, så innebar ett slikt ohemult yttrande, som aldrig war Jnsändarens, en allmän oförrätt emot alla Sweriges Jurister; men då Jnsändaren deremot sagt, att Tit. Groothe icke öfwerträffas i redlighet, lagkunskap, nit för rättwisan samt en obrottslig wård om fin hufmudmanå råttes gångsförmåner, få fan ingen annan känna fig sårad deraf, än just sådane Adwokater, fom tas gande fig på sitt hierta, inom fig måste medgifwa, att de af Tit. Groothe och hans wederlikar öfwerträffas i redlighet, nit för rättwisan, samt en obrottslig wård om fin hufmwudmans råttes gångssörmåner. Jnsändaren will ej bedömma, hwad redlighet, bwad nit och ömhet för rättwisan man skulle kunna wänta af M. H., wid tillfällen, då M. H. hade andras egendom och wälfärd i fina händer, utan att funna lagligen åtkommas, eler då M. 5. kunde blåns da Domaremakten med en osanning, utan att funna dermed beslås; men icke wille Jnsändaren anförtro fin wälfärd i M. H. händer, då M. H. wågat i abmänna Tits ningarne yttra en osanning, fom lätttare kunnat wederläggas än sluge sakförares Admwofatås knep, och som äfwen blifwit det inför hela den dömmande Allmänheten. Och då man alltså af 2 omständighet bör kunna sluta, hur redlig man, hur nitisk för sanning och rättwisa M. H. r. Då M. H. dessutom kallar Jnsändaren en paskillant, en lömsk och nes drig smädare, med ett nedrigt lömskt och försåtligt handlings fått, tyckes M. H. icke förstå, hwad med paskiller och paskillanter menas. Jusstt för att undwika den förhatliga karakter, fom all personalisering met: för, såsom Jnsändaren ordagrannt yttrade fig, hade Jnsändaren uteslutit både personernas och ställenas namn, således icke för att smäda personer, utan för att från utwecklingen af fas kens beskaffenhet bewisa nödwändigheten af publike oh answarige Rättegångsförwaltare; men en sådan answarighet synes icke behaga eder, och M. H. förklarar derföre den för en lömsk och nedrig smädare, som med juridiska fakta bewiser, huru angelägen denna answarighet är, samt huru beklagligt det måste wara, att Nationens Egendomssäkerhet ligger utan garanti l