efter Sakramentets anammande i sin själasörjares Herr Pastor Helichii och ett annat wittnes närwaro, under warm fånfla förs klarat sitt missnöje öfwer utgången af denna Rättegång, fom störtade mig med hustru och barn i fattigdom och elände, Hmwars under han efterlängtat def fyfter Charlottes snara ankomst, fom war efterskickad, för att beswäria henneatt uppmana deras Brouc der och Swåger till någon reparation, tilläggande Herr Majo: ren, såsom def ord föllo, att jag lidit märkelig orätt, warit oc wärdigt behandlad, och att han wid gränsen af lifwet ffulle fåns na en tröst i den tankan, att en ffadeserfåttning på något fått måtte gifwasmig, hwilket allt, fom wittnen sagt, blifwit taladt med sundt förnuft. GSådana woro denne salige Ådlings sista ord oh önskan wid dess flyttning från tiden tid ewigheten. När man betraktar intrycket af det hela i denne Ådlings wäsen, få intages man af aktning, beundran och saknad. — Rena feder och ädla tänkesätt bestrålade hans själ och beftims de hans wärde; hans ädla hierta, fom åsyftade det sanna, råtta och goda, påminte honom på hans yttersta om mitt lidande i denna sak; och han kände en tröst wid gränsen af lifwet i hops pet derom, att jag för mitt lidande blefwe ersatt. ö (Fortsättes.) A —