Fältherre hafwa denna inhumana crudelitas (omenskliga grymhet), fom Livlus tillagt Hannis bal; ty Tyrenne äfwen Säsar woro ganska milda; dot måste det alltid wara en betydlig fill. nad emellan en witter qwinnas eller en Skalds rörliga känslosystem, och en Fältherres djerfwa sinnesdaning och heroifm; illa skulle de fleste Fältherrar kommit ut med att skrifwa Romaner, Tragedier, bröllopps och likwersar; men en Madame Stael, en Racine med allt deras snille om alla deras ideer skulle troligen råkat i större bryderi med att kommendera armsäer; om den fedz nare kunde agera en Hjelte på papperet eler Theatern, få kunde han det wisserligen icke på fältet; och om Madame Stael skulle kunnat blifwa en annan Jungfru från Orleans, torde hon bafwa blifwit det snarare efter Voltaires, än Schillers åsigter. Fantasiens liflighet år til och med ett fel hos Fältherren, få wida han ej äger styrka att efter behag betwinga den, såsom Nas poleon; ty når denne Hjelte i beskrifningen om en Generals egenskaper yttrar, att denne als drig bör göra fig tablåer eller taflor, åsyftar han dermed den fara, hwari inbillningskraften försätter en Fältherre; emedan han, för att bibehålla sans oh köld oh dymedelst hafwa tankan redig od omdömet klart, måste aldrig föreställa fig krigets fasor, utan betrakta hela feigåtheas tren, ide från en indiwiduel, utan från en uniwersel ståndpunkt: det är detta, fom de eftbetis ffa snillena sällan eller aldrig förmå, emedan de hänföras af känslan och inbillningskraften. Men den Engelske Tidningsskrifwaren nämner också icke inbillningskraften, han säger wäl, att Wellingtons snille år ofruktbart, men tager snille i den widsträckta bemärkelse, då def mwås a beståndsdel utgöres af skarpsinnigheten, hwilken han påstår, att Welllngton år aldeles beröfwad. ö Om en större eller mindre grad af skarpsinnighet wore hufwudsakllga kännetecknet på graden af anlag tid Fältberreskicklighet, få skulle deraf följa, att månge tll oh med ibland Swenske författare skulle wara utrustade med en sådan fallenhet i hög grad, emedan det gifs wes månge Swenske författare fom fnappt fatta pennan, utan att genast ådagalägga en Sf: werträffande skarpsinnighet. Wäl förstå wi att skarpsinnighet är en wigtig egenfap hos Fåltherrar, och den har äfwen funnits i stort och uniwersellt mått hos Napoleon och Bernadotte; den framstrålade hos dem i allt hwad de sade eller gjorde; de hade ock en så allsidig bildning, som en militär nånsin ägt; man bör dessutom besinna, att skarpfinnigheten är en själsegenskap, fom mycket uppöfwas genom studier och meditarion, samt att man icke af någon fan wänta skarpsinnighet i sådana yrken, på hwilka han ite anwändt fin uppmärksamhet. Således om hwad man förmodar, Wellington äger icke en allfidig, utan enfidig bildning, fan han wara ganska bornerad i ett yrke, men stor i ett annat. Enligt Gals lära har dessutom sällan någon menniska godt hufwud för at, utan fan hafwa flora anlag för en sak, och mycket inskränkta för en annan. Wellington lår otwifwelaktigt hafwa en utbildad förmåga att hastigt och redigt uppfatta lokalförhållanden och deras inflytelse på militäriska evolutioner, en wäsentlig egenskap hos Fältherren; men han kan likwäl sakna all filosofisk skarpsinnigbet, all esthetisk, om man så wid, humanistisk bildning; men att från den sednare bristen sluta til militärisk oskicklighet bes wisar antingen orättwisa eller obekantskap med nyanserna af själens förmögenheter. (Fortsättes.) ÄACCAAAAAkkggnnnnnnnnn 3