triumferna minst åtta alnar höga, men Theutobochus likwäl syntes öfwer dem, supra ipsa trophea eminebat, få har efterwerlden ansett berättelsen om denne Jätte såsom en orimlig fabel, emedan han skulle då warit mycket större än Goliath. ö J mer än Ettusende och sexhundrade år ansågs denna Flori berättelse endast såsom en öfwerdrifwen dikt; men i Frankrike har man i början af 1600-talet wid någon gräfning tråf: fat på en stor murad graf, der man såg med Rommerska bofftåfwer ristade dessa ord: Sepulcrum Theutohochi Regis; Konung Tbeutobochi graf; och då man undersökte gratmwen, hwad fann och såg man? — En jättelik hufwudskål, jättelika benknotor, jättelika lårs och benspipor, Man hänwiser Läsaren till Riksrådet Tessins intressanta bok Tessinia na, hwaraf man ej fan göra nägot utdrag, emedan man ide har den tilhands; men man citerar denne tromwårdis ge man, hwilken månge hafwa tillfälle att få läsa, för att öfwertyga fig om en märkwärdig sanning. Så mycket påminner fig Jnsändaren från den tid han läste Tessiniama, art lår: och ben-piporna woro måtta, och utgjorde hwardera twå Franska alnars längd; således war underlifwet fyra alnar; desslikes, att orbita oculorum, eller ögongropen, utgjorde en dias meter of sju tum, eller något mer ån ett qwarter, då den på andra menniskor endast utgör 2ine tum. I berörde fall skrifwer den store Anatomen Professorn oh Riddaren Arvid Florman följande: ÅJättformen Fan wäl icke nekas, fast den numera sällan träffas: men då VWoles rius i fin år 1763 i upsala utgifna disputation de Gigantum reliquiis anförer, att Konung Theutobochi hufwud warit fem fot långt och tio fot i omkrets, skulle man lätteligen förmoda något misstag wid beräkningen eller uppgiften — Hwad uppgift Tessin anför om sjelfwa hufwudets storlek, minnes Jnsändaren ide; men wäl att han anför en mängd namn på lårs de, fom på den tiden länge i tryck disputerade, huruwida dessa benlemningar woro efter en menniska, eller efter något utdödt djurslägte. Skada, att Theutobochi ben ej blefwo förwarade till ett upplystare tidehwarfs undersökning, då Anatomien hunnit fullkomlighet. Meogifwom gerna, att i afseende på hufwudskålens och skelettets dimensioner misstag ägt rum, men intet twifwel återstår i afseende på den hufwudsakliga uppgiften, att Jätten Theutobochus funnits. Ty twiflar man, sedan efter mer än sextonhundrade år Theutobochi graf är funnen med både inskription och Jättens oförmultnade benrangel, då denna antiquariska undersökningen gifwit styrka åt Flori enkla och anspråfslösa berättelse; få må man med ännu mera skäl twifla på alla andra Historiska uppgifter, hwilka icke äro på långt när så owedersägligen bestyrkta; ja då kan man ock förkasta all Historisk trowärdighet; men står och faller den Historiska tromwårdigs heten med fi lfwa Religionen, fom år en Historisk urkund, då må man ide twifla på Flori af seflerna bekräftade berättelse, bwilken äfwen fan öfwertyga of om en wigtig sanning, fom alz drig bör förgätas, då Florus beskrifwer orsaken, hwarföre de öfriga armececorpferne en tid derefs ter med mera lätthet besegrades, i anseende tid den weklighet hwaraf de blifwit intagne: In Venetia. skrifwer han, quo fere tractu Italia mollissima est, ipsa soli celique clementia robur elanguit; ad hoc panis usu, carnisque cocte, et dulcedine vini mitigatos Marius aggressus est: Uti Wenetianska landet, fom år den blidafte traften af Jtalien och der det milda klimatet förwekligat deras kraft, angrep Marius dem, sedan de blifwit förs swagade genom brufet of bröd, kokt fört och winets ljuflighet. — Når winet på några nignae der werkat få mycket på kolossala naturer, hwad skall då ide brännwinet under några sekler werkat på swagare generationer? Troligen war likwäl brödet kändt af Theutonerne oh Cimbrerne, men om de icke welat åta kokt köst, hafwa de deruti liknat Engelsmännen, fom helst wilja äta det nästan rått. Swenskarne koka merendels förmycket ut köttet, och dafwa således föga näring deraf; dessutom göda de ej kreaturen rätt, eller slagta dem för gamla, då köttet både kokar in och dessutom ide blir mört förr ån al kraften år utkokt. Å öfrigt år wisst, att menniskoslägtet degenererat genom en förwänd uppfostran och onaturligt lefnadssätt, äfwensom att det stora problemet, som wåra efterkommande hafwa att lösa, är en har monissk ut weckling af kropp och själ, för att bringa menniskan till en fann fullkomlighet och lpcksalighet på jorden.