IC)Cl lander murxttoner IRL sogu l)jcott5 mall Itutpc TIRILVIE EVE 4 SUPER OM 48. råfning wid karlarnes wal. Ja plutomanien har i giftermålswägen fått en få evidemisk nas tur, oct ingenting tunnat sägas mera träffande, än hwad fom en gång nämdes af en ogift Dam, fom i fin ungeom ägde allt hwad fom bort rekommendera en flicka, rikdomen undanta: gen, att nemligen tuntinmernas missöde ide blifwer förbättradt, förrän den af Birger Jarl stiftad lag, fom sanktionerat qwinnans arförätt, upphäfwes oh således alla fruns timmer blifwa. arflåöfa: Sådant skulle i ett enda flag komma karlarne ur Ffoncep: terne. FJoeen förefaller grym och fiendtlig mot qwinnokönet, men är det likwäl icke; den an: tyder blott att naturen och talangen bör segra öfwer lyckan, men icke lyckan öfwer dessa. — Följ un blefwe wal, att fula och wanställda, elaka eller dumma fruntimmer, hwilka nu få en man for sin rikedem skull, blefwo ej gifta sedan qwinnan förlorat all arfsrätt? Hwad skadade wäl dett3å? Twärtom har menniskoslägtet I flera afseenden wanslägtats sedan naturens för: delar till kropp och siäl mindre kommit i beräkning wid giftermål ån rikedom och mäktiga förs bindelser. Deremot, når inga andra ån de tid kropp och själ fullkomlige qwinnorna blefwo gifta, få skulle efter naturens lagar äfwen barnen blifwa bättre organiserade oc menniffos Jägtet skulle i det hela inom 3:ne generationer återgå till den harmoniska fullkomlighet, Hmware om Historien wittnar; och inga fula fruntimmer ffude ens finnas, utan såsom sällsynta uns dantag, oelst sedan menniffofopporna ide mera förderfwa menniskans utseende. — Näppeligen lär denna åsigt af saken stå att läsa i någon bok, och ändock är den handgriplig; ty man är mycket angelägen att förbättra racerna i afseende på de oskäliga djuren; hwad påbrådet gör beträffande dem förstår man ganska wäl; men i afseende på menniskoslägtet har ingen kommit att tänka derpå; ej beller skall det komma t fråga, så länge beräkningen af qwinnans arfsrätt bestämmer de flesta giftermål. Om denna deduktion är falsk, önskas i detta blad en tilråtta:wisning: den kunde ge anledning fill wigtiga upplysningar i ett ännu outredt ämne. sÄnnu en reflektton! Rika flickor weta, att de blifwa gifta, om de än hafwa hwarken dygd, fromhet eller talanger? Men om alla flickor woro utan arfsrätt, så wisste de ock, att det enda, som rekommenderade dem till att blifwa gifta, woro just dessa samma egenskaper, som mången rik flicka tror fig ei behöfwa; kortligen: de skulle alla bemöda sig om de egenskaper, som utgöra äktenskapets lycksalighet. Dessutom wore det mera smickrande för en flicka, att blifwa gift för sin egen än för sina pengar skull. Ja, om det är en erfarenhet, att det gifwes många gamla ungkarlar, samt att en stor del af fruntimmerna ej blifwa gifta; OM denna Ores da, detta brott emot naturens och Religionens afsigt bör wara föremål för Statens mellanz komst; få måste man medgifwa, att denna oreda ej fan förekommas mer än på twenne fått; antingen derigenom, att alla de farlar, fom enligt uppgiften ti Tareringstommitteen funna förs förja hustru, böra gifwa en wiss procent af fin infomft —och förmögenhet till en fond, hwaraf hemgift til fattiga flickor fan etableras och fom bör stå ide under karlars, utan under fruns timmers wård, emedan de i penningeaffärer merendels äro samwetsgrannare, än uppbördsmän i allmänbet; — eller ock bör qwinnans arfsrätt upphäfwas; detta sista medel wore suweränt, emedan det skulle undanrödja alla de swårigheter, fom nu möta: ty 1:o är det en sanning, att de karlar, fom ej gifta fig, twifla på fruntimmernas trohet; detta twifwelsmål, denna fas ra skulle förjwinna, når motifwet fil giftermålen wore ren kärlek och aktning; 2:o skulle mans nen å sin sida äfwen hafwa mera tillgifwenhet för den maka han walde af ömhet, ej af egens nytta; 3:o skulle qwinnan blifwa mindre trotsig, emedan hon hade inga andra anspråk än älskwärdbetens, fom är hennes råtta wapen: hon skule äfwen frukta att bryta, emedan hon kunde ej hoppas att få en annan man, det de rika damerne få i wår tid, om de än skillde sig wid sine män hwart annat år; 4:o skulle den klass af menniskor, fom kallas förförare, icke längre få tillfälle att beta vå andras åkrar, utan nödsakas att antingen försaka, eller lefwa ibop med de föraktligaste af ala warelser, eter också gifta sig; s:o skulle äktenskapet alltså, ens ligt Ehristendomens grundsatser, återwinna sitt anseende, då det nu åsidosättes och föraktas af en stor del, till qwinnokönets förnedring. ö ö Förgäfwes skall man påstå, att, om qwinnan förlorade fin arfsrätt, skulle hela qwinnos könet degraderas fill konkubinatets förakt, emedan endast rikedom i allmänhet inleder karlarne i giftermålets snaror: detta år ett. misstag; det sskulle hafwa en motsatt werkan. Men fastän fruntimmerna skulle förlora arfsrätten, borde de ej derföre förlora anspråket på en fullkomlig