tala om egen integritet och nit för fäderneslandets bästa, hwilket af hans företrädare skall was ra försummadt; fortsätter med att förklara de mot honom gjorda angifwelser ogrundade, utan att något enda skäl företes; samt slutar, sedan hettan något afswalnat, med att helt tolerant tilkännagiswa, det Han ej skall lägga hinder i wägen för de Swenske farkoster, fom wilja fmys ga fig genom fundet utan att erlägga tull — ja han går till och med jå långt, att han lofwar blifwa deras förespråkare, i händelse de gripas å bar gerning. Om det opassande i hans fielfbea röm hafwa wi ingenting annat att tillägga hwad wi derom redan yttrat, ån den enfaldiga förmaningen: Wisa din tro i dina gerningar och lemna åt andra att hälla ioftal öfwer dina förtjenfter! — Om de anmärkte olagligheterne åberoa på wi hwad N:r 51 och 53 af wår Tidning för deita år derom innehålla, och hwaraf wi ej återse taga ett enda ord, förrän Herr Åhman emot de af of anförde klara facta sätter annat ån blotta nekandet; och hwad slutligen angår den toleranta delen af skriften; få må ide Herr Åbman af of wänta sig någon tacfågelfesadref derföre. Har han förut äfwen i detta affeenrs be wisat ett otidigt nit, hwilket wi dock ide påstå, få gratulera wi honom til återwunnen fanss ning och erindran af den gyllne regeln: når hwar och en fin syssla sköter, få går allt wäl hwad honom möter, De smädelser mot of, med hwilka Herr Åhman här och der späckat fin magra skrift, må stå för hans egen räkning! Hade ej wanmakten detta wapen, så wore den allt för blottad. Klok är emedlertid den, som ej fattar i andra wapen, än dem han någorlunda kan föra, och ej mister kontenansen, fastän han är aldeles renons på argumenter. Konsul Åhmans tadel och framkastade misstankar mot sin företrädare hedra honom ganska litet i den form de äro framstälde. Kunde samwetet tillfredsställas dermed, att man med den skrymtaktige Phbarifeen utropar: jag år ej få stor syndare fom den eller den; få funnes ej flere ån en obotfärdig på jorden, nemligen den mest brottslige. Den redlige år ej wan att tadla fis ne medmenniskor i ändamål att upphöja egna förtjenster. Äran, fom på detta fått förvärfs was, blir ej utan fläckar. Wåra handlingars öfwerensstämmelse med lagen od) det egna goda medwet andet bestämma deras wärde, hwilket den blygsamme ej sjelf utbasunar. Märk detta wäl Herr Konsul! och kasta ej med twetydiga winkar en kanske oförtjent skugga på andra. Låt dem sijelfwe swara för de handlingar, fom Ni ej bestämdt wågar uppgifwa, få wida ej edra egna skola blifwa ämnen för en allt för sträng granskning! Sat sapienti! —— ———T —— Märkwärdia Anekdot, som bidrager till att upplysa en wigtig händelse i Svens skK Gad