——— Några ord i förtroende till Herr Konsul Carl M. Åhman i Helsingör, i an: ledning af hans anförande uti bihanget till dagens nummer, hwilket wi bedja wåra Läsare göra sig mödan forst genomögna. J N:o 51 och 53 af denna Tidning för detta år hafwa wi fästat almänna uppmårffam: heten å wissa af Konsul Noman widtagne åtgärder, hwilkas olaglighet wi öppet angifwet ock styrkt. Då wi gjorde detta fånde wi Herr Åyman lika litet fom wi fånna honom nu, hels hans ankomst till Helsingör ide wäckt få mycket uppseende der eller hår fom han tyckes inbilll sig. Glömmande personen för saken och ledde endast af känsla för det rätta unmärkte wi han iagstridiga handlingssätt, och ban får förlåta, att detta skedde i sådane ordalag, som ämne owilkorligen fordrade. Woro wåra anmärkningar grundade, så bestod ju största skymfen för he nom deri att öfwertygas om begångne olagligheter, hwilka,wisserligen ide, åtminstone i wår ögon, funna få ett wackrare utseende derföre att en eller annan företrädare handlat på samm fått. Woro anmärkningarne deremot ogrundade, så weta wi icke, hwarigenom wi till den gra gjort oss Herr Åhman förbunden, att han icke anklagat oss för det wi offentligen angripet bt nom. Då wi, i egenskap utaf Redaktör af denna Tidning, gjort anklagelserve, få kunde an: nymiteten ide skydda of, om ÄAbman tilltrott fig att draga oss för Råtta och ansett fis bef gad att söka laglig upprättelse. Men, i stället att på detta wärdiga fått rättfärdiga fig, he Åhman ite ansett under fin höga wärdighet, att i ett haltande förswar, fom saknar både san manhang och siyrka, säga allmänheten helt uppriktigt, att han allt ifrån sin ankomst till He singör warit, ännu är och alltid skall wara en nitisk tjensteman. Wi twifla ej att ju alle, so höra hans botfärdiga bigt, tro honom på hans ord; men dermed är icke allt för honom wu net. Ett slags nit gifwes, som fallas otidigt, och detta hedrar aldrig fin man. Wi tro dess! tom ide, att Herr Åhmans redlighet warit fatt på särdeles hårda prof eler Haft några förl dande yttre frestelser att öfwerwinna; och det förundrar oss alll så att finna honom så upprö och utmattad af den nyss påbörjade striden. Den, fom will uträtta något werkligen godt och blott synas, bör aflägsna all hetta och öfwerilning, stilla men ei uppreta sinnena — med e ord handla som en sansad man. Då först winner han aktning och anseende. Wid ytterligare beswarande af Herr äbmans offenfiwt-defenfiwa aft, om wi få få fal den, äro wi sannerligen willrådige, emedan den innehåller blott swängningar och saknar de faf punkter, mot ywilka det kunde löna mödan att göra ett hufwudanfall. Han börjar med a