——— — Swar på den i N:o 53 af Nya Helsingborgs Poften insinuerade anmärkning emot hwad i N:o rr af samma Tidning blifwit infördt. (Jnsändt.) (Slut från N:o 57.) Men ehuru Jnsändaren icke kunnat påräkna trowärdighet i sina omdömen, såsom orden falla, är det likwäl mer än ganska märkwärdigt, att Redaktören af Uddewalla Weckoblad, som. naturligtwis känner förhållandet å sin ort, har i N:r 7 af Tidningen för den 15 Febr. 1827 infört ett fragment af Jnsändarens artikel, och sedan fullkomligt instämt uti Jnsändarens åfig: ter. Jnsändaren slutade fin betraktelse med följande anmärkning: Derta oc intet annat är medlet för sillfångstens återupphjele ande. Ty sillen lyder inga order, utan kommer od går, når hon will; men hwartill tjenar det, att myriader millioner tid efter annan besöka wåra fur ster, når reqwisita för sillfångsten i stort saknas? Således bör man hafwa allt i beredskap res dan i början af sommaren, få att wio sillens ankomst werket genast fan angripas med kraft i stort, men icke såsom sillfångsten idkas på Råå och i Kullen, der filen är få dyr oh bekommes i få litet parti, emedan fattige fiskare sakna förlag. — Så enkel år saken. — Stadnom nu ett ögonblick och pustom ut; ty eljest bl.fwer wår förundran od öfwerraskning för stor. — Straxt efter detta Jnsändarens i Uddewalla Tidning införda fragment, gör Redaktören följans de reflexion: — Förhbålandet hår omkring I Boruståndffa skärgården är äfwen detsamma. Det är bewisligt, att filen, förliden höft, wid wissa tillfällen, och på wissa ställen stod skockad i myckenhet, men i brist af Nåt (Wad) hwarmed de wanliga passen kunde besättas, för blef ofåängad. — Stadnom benägne läsare! ett ögonblick, od pustom åter ut! — 3I den uti Nya HelfingborgåsPoften införda artikel, fortfar Redaktören af Uddewalla Tidning, år rvls dare bland annat, omnämndt, att Herr Professor Nilsson fått sig tillslagit af publika medel 666 R:dlir 32 5. B:fo, för att famla upplysning rörande orsakerna till sillfångstens minskning. Månne ej detta anflag, om möjligt ökt med någon större summa, wore mera ändamålsenligt anwändt, om det blifwit lemnadt som lån på något billigt willkor till inköp af materialier för fattige idkare af denna näringsgren? Flera personer skulle med ännu mera drift och ifwer arbeta I en näring, fom warit oh ännu fan blifwa nyttig för Swerige, om de från något båll funde påråfna ett litet understöd tid en WWadlott 2 — Stadnom åter ett ögonblick eller twå, och pustom ut! — Huru ffulle icke dessa Individer, fom derigenom kunde inse en nödig bergs ning i framtiden, med erkänsamt hjerta wälsigna en sådan Regerings omsorg? Och huru månge skulle icke genom en sådan uppmuntran blifwa nyttiga både for fig sjelswe och det all: männa, hwilka nu, brist af medel, modlöse oh utan hopp öfwerlemna sig åt lättjan ? Så tänker man, Herr Anmärkare! vå den ort, der sillfångsten fordom fate, och års wen sistliden höst kannat idkas med stor fördel, om nemligen fiskarne hade haft en Wadlott, för att dermed besätta de wanliga passen. Redaktören af Uddewalla,. Tidning ägnade full trös wärdighet åt Jnsändarens omdöme i fafen, änskönt Jnsändaren wid de preliminära reflerionerna öfwer de publika anslagen till Agardh och Nilsson ide war i sina uppgifter så noggrann fom en Taxerings Tabell, men ändock noggrannare ån ÅAnmärkaren sjelf. Menar Anmärkaren att om Jnsändaren hade gjort sig beswär och warit så nogarann, att beloppet på kappe och runstycke onödigtwis uppgifwits, men deremot tagit miste åsgten af orsakerna till filfång: stens minskning, Jnsändaren skulle förwärfwat få for trowärdighet, att han ide blott sielf skulle utwerkat sig ett litet anslag, utan äfwen Hade kunnat tillwinna sitt felaktiga projekt mwerls ställighet? Beklagligen har Jnsändarens grundade förslag ej kunuat vå äfna trowärsdighet, åns skönt det gillades af allmänna tänkesättet i den fran, der sillfisket Haft sitt säte; oh om någon wille påstå, att detta år mer, ån om det gillades och antogs af sielfwa TBetenflapssUfademlen