Något hörande till Literaturens werld. (Jnsändt.) Sedan Magister Malmströms disputation blifwit ventilerad, och Jnsändaren af det Helsingborgsbladet införda dagdoksutdraget ite hade tillfälle att öfwerwara denna aft, funna wi ej underlåta att utgifwa ett supplement fil ofwannämnda dagbok, oh tillika draga en friljelinea mellan Malmströms, Rodes och Dahlstedts Akademiska afhandlingar och förswar. sijena. nu icke i kronologisk ordning, utan sätta personerna efter den literära rang de rtjena. För aft til en början nämna något om Jnsändaren, tro wl, att han förglömt den avs ne reglen: ne quid nimis, och försökt lyfta Herkuls klubba, då han behöft anwända endast en — flugsmälla. Detta kallas agere tragoedias in nugis. På åtskilliga ställen har han warit mindre tydlig och liksom bortlekt sitt ämne. Stilen i hans föredrag är mindre jemn. Måhända har han welat härma och förlöiliga Magister Dahlstedts skriffätt. Om detta warit hans syfte, är ändamålet förfeladt; ty, då Jnsändaren nedstiger från det allwarsamma till det komiska, faller Magister Dahlstedt från det högtrafwande till det platta. Wi deremot ämna icke dölja sakernas werklighet bakom skymmande förhängen, utan framställa sanningens allwar i obeslöjad dag. Aldrig funna wi påminna of en wärdigare disputationsakt, ån Magister Malmströms. Herr Professor Engeström är i egenskap af Decanus tillstädes. Hwad Professor Cederschöld måste utwerka med sitt af dagboken redan kända Fnstrument, det utwerkar Professor Engeström med fin blotta närwaro. Föreställom oss twenne Regenter, af hwilka den förre nödgas lyfta en hotfull spira, för att blifwa åtlydd, och den sednare genom älskwärd myndighet sin blick bibehåller ords ning — och wi hafwa ett någorlunda fullkomligt begrepp om ifrågawarande uppträden. Men wi lemna detta, för att icke dräpa tiden med onyttig ordspillan, och nalkas sjelfwa jemförelsen, öfwertygade att denna, grundad på kärlek till det sanna, bäst skall uppfylla ändamålet, och sätta saken i det klaraste ljus,