Latinet I Magister Molmströms disputatlon förenar, få widt wi mäkta bedömra, Taciti styrka med Ciceros behag, Perioderna äro wårdade: de innehålla ide något meningslöst tings klang, och sakna dot ide rytbmens wälljud. Planen år wäl uttänkt, och ämnet med mwårdlg:het behandladt. Tankarna fölia på hwarandra i naturlig ordning och röras efter systematiska lagar: de likna ite kometens gång, och kringhwälfwa ej inom jordens atmogfer, utan bibehålla sitt jemna topp, lifwade af inbillningskraften och styrda af omdömesförmågan. Magister Malms ström förfwarade fin sak med artighet, fom anstår en belefwad, och med grundlighet, fom egnar en lärd man. Det sednare wåga wi desto säkrare påstå, som wi äro öfwertygade, att ingen, fom warit närwarande wid akten och mil opartiskt döma, har någonting att deremot ins wända. Wårt omdöme öfwer sjelfwa Afhandlingens natur anse wi grundadt, til def någon med werkliga skäl öfwerbewisar oss om motsatsen; men öfwerlemna derjemte hwar ock en fri domsrättighet. Magister Rode förswarade sig med färdighet och styrka. Latinet är nätt och ledigt, hwarken konsiladt eller bwardagligt. Planen år redig. Hans disputation har ett rikt förråd på sunda, stundom sublima tankar; men wi hafwa ännu icke haft tillfälle, att öfwertyga oss, huruwida dessa tankar äro egna eller lånta. (Fortsättes.)