— — 2 dc ——— — ——— — Den allmänna Kungörelse, Konungens Befallningshafwande under den 14 dennos låtit utgå, för att, fom orden deri lyda, lugna Länet s Jnwånare, eller rättare wederlägga upps giften i N:o 45 af denna Tidning om smittkoppornas och veneriska smittans utspridande Hår i Pros winsen genom de keingstrykande foldat:huftrurne, blir säkerligen tillfredsställande för bwar och en, fom nyö sett eller hört omtalas, att desse ryslige sjukdomar i wår landsort gripit midt omkring sig. Wåc afsigt med den på sådant sätt wederlagda uppgiften har aldrig warit att kasta skugga på den eller dem, åt hwilka polisen oh sjukwården inom Garnisonerne i Lundskrona och Malmö är uppdras gen, ty wi weta, att å deras sida någon underlåtenhet icke ägt rum od någon oordning ide beforz drats, få midt det stått i deras förmåga att, med tiuämpning af gällande författningar, sådant föres komma; men få långe de ide funna hindra soldathuslrurnas kringstrykande, blir också sdrsöket att i grunden hämma det onda fåfängt. Erfarenheten wisar, hwilka olyckor genom detta kringstrykande åstadkommits. Tiggerier, stölder, fringspridande af veneriska smittan oh koppor jemte flere andra fiufs domar äro och måste owilkorligen blifwa följder deraf. Att tid Landsteona inkommit många af fope por angripne soldatbarn wisar tilräckligen sanningen i denna uppgift. Hwem fan bestänma, huru många olycklige, tom af desse blifwit (mittade, innan de til Garnifonsorten infördes, och huru måns ga, som ännu finnas kringstrykande, förtfara ice att usprida denna landsplåga. Då Soldathustrurne längre tid kringstryka utan att träffa detas männer, få bewises ei de förras goda helsotillstånd deriger nom att deras i garnison liggande männer äro friska. — Beklagligen funna wi ej eler medgifwa, att veneriska smittan är så färdeles sällsynt i wår Prowins, då man här hör omtalas, att blo:t wid Höganäs öfwer 30 personer deraf skola wara angripne, och hwem kan bestämma, huru stort antalet blifwer, innan tillräckligt kraftiga medel tid sjukdomens hämmande widtagas. Til sådane medel funs na mi ej förmå oss att räkna patienternes transporterande till Kurhuset i Lund, emedan under må gen smittan fan utspridas på ställen, der den förut är okänd, och hjelpen defutomw fomaer allt för långsamt. Troligen skulle ändamålet säkrast och skyndosammast winnas, om ett kurhus mreddes på ställlt, der de olycklige genast kunde få hielp och behörig tillson. Men wi wilja icke denna gång wara widlyftigare eller tala widare öfwer detta rysliga elände, om hwars hänmande det sanmerligen är lättare att säga ach göra sörlitet än. förmycket, på det wi ej ytterligare må offentligen utpetas, få fom slörande det ljufwa lugnet. Snart nödgas wi likwäl återkomma til detta ämne, hwilket wi ej af något skäl skola lemna ur sigte, förr än wi fått fe, att det onda rått angripes Mid roten, — ORDRAR — — Om orsakerna, hwarföre Literaturen icke dv få blomstrande i Swerige, fom i