——————————— oQ0Oe!p ——nf4ä— Utdrag af ett bref från — — — til — — — dateradt den 23 April 1827. Uri min Skeifwelse af den 4 Sept. fistl. år lofwade jag att meddela dig underrättelse om utgången i Kongl. Kommerfe-Kolegium af det wid Sjö-Tuls-Råtten i Malind afdömda mål emellan Beflagaren KuftsInfpektoren P. Dahlberg och Förfiadg-Åboen Hans Andersson, hwilken sednares tas lan warit förd af Kommendants Sekreteraren Malmros. Jag fullgör med nöje hwad jag lofwat, då jag nu underrättar dig, att Kongl. Kommerfes Kol:gium genom uUtftag den sisll. Februari sålunda afgjort målet, att, med upphäfwande af Sjö. Tuls-Råttens Utslag, 1:o de of Hans Andersson des ropade och Hårde wittnen, hustrun Märtha Nilsdotter och hennes man drengen Johan Jeppsson blifwit, såsom de der wäntade nytta eller skada af sakens utgång, jäfwige ansedde; 2:o att Beflagaz rens wittnen Waktmästarne Lundgren och Leo, af hwilka den sistnämnde blifwit af Sjö: Tul3-Råts ten förklarad ogiltigt wittne, blifwit af Kollegium såsom wittnen godkän de; 3:o att den öppna f02 derhjelm, Hwaruti beflaget giordes, ide kunde, efter hwad Sid-Tuls-Rätten förklarat, benämnas fås fom uthus; bwaraf fölide, att beslagets behörighet icke beroddde af tiden, då det gjordes; och som den of Sis-Tuls-Råtten för beslagets ogillande antagna grund wore olämplig, få blef målet til nämde domstol ålerwist, för att å nyo pröfwas, utan hinder af Rättens förra beslut. Du ser häraf, att den ändring, man förmodat, werkeligen wunnits, och det misslyckades således för Hans Andersson och def Ombud, att genom wittnen, font woro sakägare, oh en låg adwokatur bortwrida sanningen, för att undgå påföljd af lagen. — Stränga påståenden gjordek wid SjösTulsRåtten of H:r Malmros emot de hörde wiitnen Lundgren och Leo, och desse lära wäl ide underlåta, att i laglig ordning utkräfwa upprättelse för de få aldeles utan fog emot dem såsom godkände wittnen oförsynt upostälda beskyllningar. ) Så snart frågan widare blifwer behandlad, Fall jag gifwa dig del deraf. D )-Stola desse godkände wittnen nu å nyo böras, lärer denna uppmaning icke behöfwas, emedan de då nog den förutan söka förskaffa sig upprättelse, eburu det troligen sker med försigtighet och på ett sådant fått, att de icke å nyo förlora deras återwundna wittnesgildhet. Swårt är det emedlertid att mot fig bafwa wittnen, (om äro satte i tillfälle och kanske äfwen nödwändighet att söka upprättelse af den, hwars hela timliga wäl beror af deras utsagor. Red. anm.