— . —— — Att äfwen de klaraste saker funna blifwa ämnen för långwariga och kostsjamma Rättegångar wisar nedanstående uppgift om ett mål, fom, nyligen hos Kongl Maj:t ofdömdt, rårer den enkla frågan: Huruwida missräkning någonfin fan kallas god betalning? Handlanden L. Höckert här i staden hade af SivensFabrifören AÅ. Goutelle i Stockholm fått uppdrag att införtulla i börian af fill. år sine balar sysilke; och fom Höckert of benämningen fy: silke flöt, att det måste wara beredt, angaf han det såsom sådant tid förtullning och satte derå ett billigt wärde. Stillnaden, enligt dåwarande Tulltaxa, uti tullen å rått och beredt silke war den, att för förra slaget skulle erläggas blott 14:dels procent af det i Tulltaxan utsatta wärde 9 Ri:dlr 16 8. per skålp. och någon wärdering behöfdes således icke, då deremot för beredt filfe måste betalas 25 procent of åsatta eller af besigtningsmän bestämda wärdet. Silket blef alltså wärderadt oh tuls len erlagd såsom hade det warit beredt; hywarefter det från härworande Tullpackhus under Tudlfanu marens försegling affördes tid Tullpackhuset i Stockholm, hwarest äg ten, A. Goutelle, fom blef ger nast uppmärtsam å misstaget, fåt, innan pan uttog waran, dehörigen besigtiga den och fick mederbör randes in yg derom att silket werkligen war rått och oberedt; men detta oaktadt och ehuru med bes wis få wål rån Tullkammaren hår i staden som wärderingsmännen ett lika förhållande upplystes, eller att silket werklig n war rått, afslog likwäl Beneral-ZTulftyrelfen Goutelles ansökan om restitution af den sålunda af misstog för bögt beräknade Tullen m. m. och detta hufwudsakligen af de skäl, att waran blfwit förtullad sådan den uppgifwits och den enda utwäg till ändring i wärderingen genom Jury underlåtits. Uti denna Resolution sökte Höckert och Goutelle ändring i Kongl. EommercezCol: legium, och, sedan Höckert uti fin beswärsskrift giort en fann beskrifning om sakens werkliga beffafs senhet, yttrar han sig sålunda: ? sag borde kanske underlåta al granskning af de grunder, General, Tullstycelsen uppgifwit för afslaget; men de utgå från en så egennyttig och ett Embetswerk få föga wärdig Lagtolkning, att jag ej tror mig kunna eller böra underlåta att derå fästa uppmärksam et. Jag känner åtminstone icke den fatsen godkänd i wår lagskipning, att ett misstag, som kan rättas, bör sanktioneras derföre att Staten derigenom winner på den enskudes bekostnad, eller med andra ord: att missräkning skulle funna blifwa god betalning. Omwändes denna sats och i något fal riktades emot Tullstyrelsen eller någon dess underlpdande Autoritet, tror jag wisst icke att den wann framgång. Detta kallar jag den icke oegennyttiga sidan af de anförde grunderne. Att ert sådant handlingssätt, som den enskilde aldrig wågar tillåta fig, då han blir fatt i nödwändighet att förswara det inför Lagen, ite eler egnar ett offentligt Embetswerk, fom i wåra tider gör anspråk på od werkligen wisar flora prof af pligtkänsla oh en sträng efterlefnad af Lag och Författningar, tarfwar icke widlyftig bewisning. — För att ej wisa mig för sträng i granskningen, då jag sjelf från början begått ett ursägtligt misstag, unders låter jag widare nndersökning om motiwerne till den öfwerklagade Resolutionen, hwilken jag Sfners jemnar tid Kongl. Collegii pröfning i den fasta öfwertygelse, att mig sker rättwisa genom ett fulfomligt upphäfwande deraf. (Forts.)