wår Tryckfrthetslag bestämdt stadga för alla ÖOomstolar, fom med målet möjligen funna få befattz ning: Till den åklagades fällande fordras minst twårredjedelar af rösterne (i Nämnden); I annat fall ware han frikänd. Beswärsskriften lyder sålunda: Till Höglofl. Kongl. Hof Råtten öfwer Skåne och Blekinge i Christianstad. Sedan Höglofl. JuftitilesKansterssEmbetet, i anledning af detta Läns Konun ec spektiwe B fallningsyafwandes der påkallade Embetssåtgård, tillförordnat mig att, hegenskapraf Aktor, mid behörig Do astol, under åtal ställa Boktryckaren J. Torell härstädes, såsom utgifs waren af denna Stadens Tidningsblad, HelfingborgssPoften kallad, för i Bladet Rår 85 emot Högbemälte Befallningshafwande, i oh för def Embetsbefattning införde smädelige uttryck, bland hwilka isynnervet uppmärksamheten blifwit fästad ät det att Herr Auditören Wollmar, såsom en af LandsböfoingesEmbetet i Malmö understödd Lagsökare, på en tid af 10 år förwärfwar sig ett stort Säteri, från att ingenting hafwa ägt, ärft eller såsom Nåringsids fare förwärfwat genom Laga fång, har, efter det I anledning häraf wäckte åtal, målet wid denna stadens Wällofl. RådftufwusRått förewarit, pröfningen af answarspåståendet mid en wald och tillförordnad TrycdfrihetssNåmnd eller Jury, föregått och Wällofl. RåÄdfufmwu-Råtten Def ltflag meddelat, hwarigenom tilltalade Tore blifwit frikänd från all answars påföljd målet. Enligt 18 Eap. 8 F. 3 Momentet MifgerningaBalfen blef answaret af mig påkalladt och från den åsigt af uttryckets beskaffenhet jag trott mig böra bedömma detsamma, lår hwars fen något misstag i tillämpningen af åberopade Lagens rum, eller eljest ett oriktigt bedSmmans de of uttryckets brottsligpet hår inträffat; och har Boktryckaren J. Torells i målet afgifne förs klaring ej kunnat hänföra mig till annan bedömning, den han dock kanhända åsyftat bibringa, och som det troligen lyckats honom, att åstadkomma hos dem, å hwilkas pröfning frågan warit beroende, och som äfwen troligen med fästadt afseende ders fritagit Torell från det påkallade answaret; men emedlertid år och blir, efter tankeledningen, ett, att wara rättwist af Domaren eller Erecutiva makten behandlad, i de inför dem förehafde Rättegångsämnen oc Lagfökningar, och ett annat att der wara understödd mid påkommande tillfällen, och lär den i förklaring gen gifne rikning för lagligheten af uttrydet understödd Lagfökare, innefattande det förhållande, att, då Auditdren Wollmar, efter lemnade lån åt tröge betalare, anwändt fig i Lagsökningswägen, ej wid Domstolen uran hos Landshöfdinge Embeter, få att han utt ifrågas warande fall erhållit LandghHhöfdingesEmbetetå, men ej Domstols handräckning till utbekommande af sin rätt, lika litet kunna hänföra eller medwerka till åsyftade tydningen af understödd Lagsökare, fom otwifwelaktigt lår wara, att denna tydning, wald i Torells brydsamma bes lägenhet, år och blir altid att anse såsom ett förswarsmedel, tillgripit i nödens stund, i brist af ett grundadt, på Lag, billighet om sakens natur. ) Derföre od uppå desse anförde skäl och omständigheter, samt under åberopande af hwad Konungens Respektive Befallningshafwandes anmälande till Höglofl. FuftititiesKanslers-Embes tet, grunden till åtalet närmare innehåller, rörande uttryckets syftning, akt och mening, får jag dertill af Konungens Respvektive Befallningshafwande anbefald, härmed hos Högwälhorne Herr Baron, Presfidenten oh Kommendören samt Högloft. Kongl. HofsRåtten, allerödmjukast anhåna om upphäfwande af Wällofl. NÄdflufmwusRåttens meddeldte Utslag, till den rättelse fom år Sf werensstämmande med Lag oh Författningar, eder gjorde påståendet emot Boktryckagen Torell om answar. FF) Då Protokollerne, hållne i målet, redan til Höglofl. Kongl. Hof: Råitten inkommit, har ) Nödens stund måste ife hår hafwa medfört mycken brydsamhet, då den anklagade funs nat tillgripa jusk det rätta förswarsmedel, fom sedan gillats af upplyste oh opars tiffe Domare 2) Månne någon rättskaffens Domare fan tweka i walet emellan Lag och Författningar å ena, famt åksagarens nåftåäenhe å andra fidan? HRodak anm