FvpaulTUDC WMI SUM SLIILLDU ALILA UrpU Vy BJÖTLJV SIM ULUIEVA 111I 1plmudv UM mart Mudbala. — — — — ——— — J anledning af det i Bihanget till N:o 26 af Nya Helsingborgs Posten införda Til Frågaren uti N:o 25 af samma Tidning. (Slut från N:r 29.) Tit. Lekman yttrar widare i det omnämnda Bihanget, att man i sjelfwa werket skulle blottstäua Swenska Presterskapet för den bildade Allmänhetens förak t, om detta Stånd lyssnade tid en uppmaning (inom parenthes sagdt mar det blott en fråga, bwil: fet torde tagas ad notam) att begagna en del yttre twångsmedel, fom på den tid, då Kyr-. fosZagen författades, lemnades Rellgionens — fridsamhetens — tjenare i hånder, och hwilke numera (per analogiam) ej äro passande för denna tidens anda. Men huru? Om ite uns derwisningens, uppmaningens och öfwertygelsens medel — wisserligen de rättaste — äro nod mägtiga att werka på åhörarne, Utan föraktas och lemnas åt giomskan; månne en Prestmam fom iafttog Lagens tydliga föreskrift, derföre skulle bli ett mål för den bildade ALI. mänhetens förakt? ... Det kunde wisserligen hända med den delen af Almänheten, fom finner samwetet beswäradt af något stags anfäktaing (ty hår gifwas troligen flera flag), eder ock med den, fom år fallen i någon Rättegång, fom ej medför godt samwete. Men Tit. Lekman bör befinna, att underwisningens, uppmaningens och Sfivertygelrs sens medel så ofta förfela sitt ändamål, och det af flera orsaker: dels emedan de, fom mest på: falla dem, sällan eller aldrig infinna fig på de ställen, der de funna få underwis ning och öfwertygelse, dels emedan de tro fig wara nog upplyste förut od således ide taga åt fig Lärares uppmaningar, om de ock höra dem, Ponera, t. er, att Tit. Lekman sjelf aldrig gick i Guds hus, der tillfälle war att få underwisning, uppmaning oM öfwertygelse, och aldrig frågade efter att genom ensk ltta samtal inhämta den: hur skulle då Er Paftor, om han också kunde underwisa, uppmana och öfwertyga som en Engel, kunna bibringa sina lärdomar åt Er? Och om Ni nu icke egde någon öfwertygelse (det blott poneras så), och icke wille förwärf wa den; hwad skulle då Er Pastor göra ? Månne han blef blottstäld för den bildade Allmäns hetens förakt, om han nyttjade de medel Lagen gifwit honom i händer och förfor med Eder såsom med en okristen2 Oss emellan sagdt, få år det troligt; att Ni fom ol siå Eder wärre inför Opinionens domstol, än Han, då han stred för Lag oM rätt och deremot. Sjåd oo Ni har nyttjat en wacker och träffande liknelse, då Ni yttrar: TiFfå föraktlig fom åse nan år i lejonhuden, få föraktlig är äfwen den Prestman, fom i fin andas fattigdom (wet Ni ite, att Andans fattigdom är en kristens förnämsta dygd 2) will försöka att med