andra medel, än underwisningens, uppmaningens och öfwertygelsens, drifwa menniskor til iakttagande af religlösa handlingar. Tillåt mig att hår plagiera den, likwäl mutatis mutandis, då den skall bli af följande innehåll: likså föraktlig fom åsnan år lejonhuden, likså förs aktlig år ide blott den Prestman, utan äfwen den Embetsman och Medpbors gare, hwad helst han må wara, som, i sin andas fattigdom, d. ä. i sin brist på all sann religlosite, låtsar förswara Religionens och upplysningens sak, och förer dessa ord på fina låp: par, men genom fina gerningar ådagaläager, huru ringa wärde hans bierta sätter derpå. Hwad begrepp gör han sig om Religion? Hwad begrepp gör han sig om Biblens: wisa mig din tro med dina gerningar? In — det är ganska sant — om I bas den tro fom ett senapskorn, en äkta, kristlig tro; få skulle inga twångsmedel behöfwas för att lära Eder uppfylla qgeligionens heliga bud, hwars efterlefnad är i mensklig Lag anbefald. Men har anledning af slutet i Tit. Lekmans anförande (få wida man rått förs står det) till den förmodan, att Tit. fruktar famma grymma missbruk af den återwaknade aktningen för menskligpetens högsta ider, fom fre af Frankrikes och Spaniens, wisserligen Katolska men dot Kristna Presterskap, om frågor af den halt fom den ventilerade framftåls las. Häraf skulle det nästan tyckas, fom Tit. gjorde fig ett få ofördelaktigt begrepp om Smwens ffa Presterskapet, att Ni trodde det wilja arbeta på ett nytt Hierartiskt wälde, eller fom Ni så litet kände Nationens tänkesätt och den grad af upplysning, iom den för det närwarande eger framför t. ex. Spanien, att Ni fruktade en återgång till okunnighetens och barbariets tis dehwarf. Hot — frågaren will hellre tro, att NI genom den framstälda frågan blifwit störd i det ljufwa lugn, hwari — för att nyttja Edra egna ord — det rått underwista samwetet befann fig, emedan Ni warit få mån om att skyndfamt bewisa, båre wådan i allmänhet för hela Riket af sådana frågors framställande för närwarande, och wådan af att lyssna dertill för Presterskapet i synnerbet, emedan detta Stånd, efter Er tanka, skulle genom Lagliga åts gärders widtagande, blottställa fig för den bildade Åamänhetens förakt, oh Ni måhända på det sättet bli den förste, fom fom att förakta wårt Presterskap. Fnnan frågaren slutar, will han blott tillägga, att han har hög aktning för menfflighes tens högsta ideer, och att han tror, aft denna aktning bäst bewises, når man föfer att inrätta fina handlingar i den möjligaste bästa öfwerensstämmelse både med Gudomlig och mensklig lag, i hwilket fall hwarken förnuft eller sa mwete skall hafwa något att inwända. —