Uti N:r 14 of Malmd Tidning bar H:r Prowincial-Läkaren Doktor Wejlander beklagat sig deröfwer, att wi, då Herr Doktorns märkwärdiga Memorial i wår Tidning infördes, tagit of fris Beten uprlysa Almänheten om råtta förbålandet med den sak, hwaruti samma Memorial förefome: mer. Wi medgifwa gerna, att de lemnade upplysningarne ide warit af Herr Doktorn påräknade, då han tyckes wara i okunnighet om fdreskriften i 2 f. of wår nu gällande Trydfrihets:Lag, och för honom mindre wälkomne, då de utreda ett förhållande, fom wisserligen ide hedrar honom. Om Herr Doktorn således dermed fan finna fig belåten wilja wi gerna medgifwa, att wi på desse grunder och då wi följt blott det rätta, handlat emot hans enskilda afsigt oh intresse, samt att ban, i följd deraf, haft skäl til sin klagan emot oss — ja wi wilja gå ännu längre, då wi tid och med ers känna, att wi felat of uppsåt, emedan wi både förutsågo hans fyfte och de hinder wåra upplysningar derföre lade i wägen. — Minst hade wi likwäl wäntat, att Herr Doktorn skulle widrört felen i Me: morialet eller svelat skrifwa dem på wåc räkning, då wi ytterst noggrant infört Dokumentet sådant det till oss blifwit aflämnadt. Men äfwen i denna del wilja wi wara eftergifwande och tiltå, att Herr Doktorn ide år of tot styldig för det wi, ehuru gratis, infört hans opus utan al afwikelse, och derigenom för Allmänheten tillkännagifwit, att han hwarken kan skrifwa sitt modersmål eller följa en sund tankeledning. Redaktionen.