k anledning bwaraf man bör afbålla sig från Nattwarden, eller ock då man, oskyldigt inwecklad i processer, med godt samwete kan blifwa deraf delaktig. Widare omtalar Kyrfo:Lagen såsom ett wilkor för afhållandet från Nattwarden ett af anfäktning beswäradt samwete, pwilket, efter frågarens tanka, wil säga eft sådant samwete, som blifwit uppwäckt till en tärande oro och förskräckelse öfwer många förut begångna synder od brott, hwilkas minne wäcker misströstan om Guds Nåd och lifsom betager syndaren allt bopp om förlåtelse af den Högste Domaren Och att meningen är sädan, tyckes man kunna stuta of tillägget, att det ej wore rådeligt släppa honom derlill, förrän han genom bättre Una derwisning enemligen i Salighetsslåran) föres till råtta igen (d. ä. minner en bättre insigt och öfwertpgelse). Hwar och en, som nu ej kan framwisa ett af dessa twenne skäl för sin underlåtenhet att begå Nattwarden, öswerträder således Kyrfo-Lagens stadgande. Tillåt, Tit. Lekman, på detta ställe en fråga: är Edert samwete så beskaffadt, att det fan hänföras tid en af dessa twenne rubriker? v) — Ni bör ej förtörnas öfwer en årlig frås ga, hwartill man kommit genom enkla räsonnemanger; ty, om Ni rått mins, få war orsaken till denna lilla twist örågan i N:r 25 af Nya HelfingborgssPoften, hwilken war stäld till alla dem fom wederbör, i synnerhet Herrar Kyrkoherdar; och då Ni sjelf gifwit Er ut för Lekman, oc således ej fan wara Kyrkoherde, få måste Ni wara ibland dem, fom wederbör, d. å ibland dem, fom känt fig träffade af frågan, eller fom bafvpva sådana samweten, aft — — de ej gå til Nattwarden. (Fortsättes.) ) Månne icke Frågaren, då han här få oförsynt uppträder såsom Tit. Lekmans Biktfader, tydligen förråder, till hwilket stånd han hörer? i —U— —— —hm—k67— — i