?2 an oo t språk, fom war hans eget. på de je Sbansta Spräkläran har författaren låtit I Stockholm tryta 1000, men af Portus gisiska Grammatifan I Götheborg endast 500 exemplar. Spanika Språkläran är ock forgfållls gast utarbetad, ja så grundligt och fullständigt, att Swerige näppeligen på något språk äger någon bältre författad Grammatik. nti inledningen följer författaren ide den metod, fom Agardh oh Magnus Bruzellus följt i den af den förre författade, famt af båda utgifna om bes fostade Franspska Grammatik, att ide uppgifwa regler för uttalet; ockfå har det warit lättas re att muntligen underwisas om Franska än Spanska språkets pronunciation. Författaren har uppgifwit få tydliga regler för Spanska språkets uttal, att en uppmärksam Läsare får fullständig reda på ordens läsning, då sielfwa finheterna i pronunciationen äro antydda med den anmärfiz ning, att somsliga endast af en infödd kunna riktigt prononseras. Författaren följer i afseende på werber i det närmaste samma indelning af tempora, som Bröder i fin latinska Grammatik, nems ligen presens, imperfectum, preteritum historicum futurum, futurum exactum, futurum conditionale, preteritum compositum, preteritum relati vum, plusquamperfectum, futurum compositum, futurum conditionale compositum, samt futurum exactum compositum. Deremot följer författaren i den Portugisiska Grammatikan den indelning, fom brus fas i wåra äldre latinska Grammatikor, nemligen i presens, imperfectum, perfectum, plusquamperfectum och futurum, med den skillnad, att perfectum skiljes från preteritum, fom författaren delar uti preteritum primum och secundum. Denna skillnad består endast i fiekfa wa metoden och icke i svråkens olika art. Att Spanskan och Portugisiskan ide äro särskilta språk, utan endast dialekter af samma språk, kan skönjas deraf, att de böjas i wissa tempora aldeles lika och bära tydliga kännemärken, att de äro liksom Jtalienskan och Franskan en des praverad latin. Af Latinarnes eram, eras, erat, eramus eratis, erant har man i Spanskan era, eras, era, eramos, erais, eran, men i Portygisiskan era, eras, era, eramos, ereis, eram eller erao. Af Latinarnas fui, fuisti, fuit, fuimus, fuistis, fuerunt har man i Spanz skan fui, fuiste, fue, fuimos, fuisteis. fueron, men i Portugisiskan fui, foste, foi, fomos, fostes, foram, eller forao. Man ser dock, att Spanskan liknar mer än Portugisiskan, fin flams moder, äfwensom att Portugisiskan i 3:dje personen pluralis förwandlar Spanjorernas an es ler on i ao, hwilket äger rum igenom alla conjugationerna. Anmärkningswärdt är, att futurum conditionale af werbum estar, wara, heter i Spanskan: estaria, estarias, esta ria, estariamos, estariais, estarian: men samma ord i Portugisiskan estaria, estarias, estaria, estariamos. estarieis, estario, kallar författaren imperfectum conjunctivi. Denna olikhet hårs leder sig från den olika indelning af tempora, som författaren iakttagit. Dock synes den i Spanska Språkläran följda wara den bästa; och om författaren nånsin utgifwer en ny edition, wore det icke olempligt att trycka begge Grammatikorna tillsammans, och då söka följa samma indetning; tv fannolikt år icke Portugisiska språket fattigare, ån det Spanska, ehuru man, att dömma efter indelningen af tempora, skulle förmoda fådant. Det är dessutom isynnerhet den Svanska Grammatiken, fom få utmärkt rekommenderar sin författare; man finner der en fultz ftåndighet, redighet och klarhet, fom man oftare önskar, än finner i wåra wanliga GBrammatis for. Sedan både de reguliera och irreguliera werbernas conjugation år genomgången til och med sidan 66, följer ett register på werba irregularia, derefter 3:ne tabeller på irregulära pars ticipier, sedan de öfriga partes orationis med upplysande exempel, fom öfwersättas. Från sidan 87 —100 upplyses ordens konstruktion genom mångfaldiga exempel, och til s. 106 meddelas anmärkningar öfwer wissa ords och werbers olika betydelser. I Språklärans andra del införes en utur Spanska Akademiens Grammatika uppgifwen förteckning på de prepositioner, fom åtfkilliga ord, tagne i wissa bemärkelser, styra. Den är nyttig för den, som will lära grundligt skrifwa Spanskaj men beböfwes mindre för dem, fom endast wilja läsa det. Den går från s. 109. till 143. Dernäst följer en med mycken möda och omtanka författad uppsats of Swenska stilar till Sfwerfåttning vå Spanska, med de Spanska orden i noterna. Denna uppsats råder från v. 144 til 200. Som denna stilöfning går gradwis genom hela Grammatiken ända til Sfningarna i conjugationerna samt de oregelbundna werberna och syntaxen; få måste man å ena sidan bålla författaren räkning för fin nedlagda möda derwid, och å andra fidan gratulera dem, hwilka wilja studera Spanska språket, att de numera icke på modersmålet sakna en grunds