Gkaldebref til Rimmaren i N:o Ett lejon kännes på fin klo, men åsnan käns just på sitt dra: af grymtningen förråds en so, en sådan fång will du helst höra. Men du, mim Rimmare! fång bif uppå din wittra Sfaldesåder, Du passar bättre in en läst, än dina rim; men du ej råder mer för din diktande talang, än för sitt wett UrangsUtang, Omfider en gång berget födde: en liten råtta blott kröp fram. När för ditt barn din sångmö blödde, fick werlden fe ditt epigram, Missfostret utan hufwud war, dess hjerta hade sjunkit neder. Förtörnas likwäl ej, iag beder, — det bråddes just uppå sin far. — Din lille son war ej fullburen, när han till werlden ändtligt kom. Om det ej war emot naturen, i modrens lif att wända om: så wore detta råd det bästa, näst det att sångmön mer ej fresta. Ditt kära barn du bör begrafwa, der alla werk af samma halt 6 af chrifianstads Weckoblad f ett lämpligt samlingsställe hafwa, och ränta sedan tiofallt. Då du beskrifwer, hwad som händt, du får det witsord, att du ljuger. Med spådomen är ej bewändt; knappt mera, än du sjelf, den duger. Den har det fel att ej slå in: gäldstugan nog du sjelf kan hitta, der blir du ei få fet od) stinn: bland wittras lag du får ej fitta, om ej når du ger win och mat för åran att ge opp din stat. Men får du fen ei något öfwer, fått ditt Rimlexikon i pant! Om en din life det behöfwer, han lösa fan det med en slant. Då kan han hämnas din wanära, då har du lefwat länge nog, sen du och werlden hunnit lära, att du walt pennan för en plog. Post Scriptum! Kanske min näpst ej nått fitt syfte, likt den, som skjöt en tjuf ihiel: när tjufwen han i dagen lyfte, bad han för sielfwa Fogdens själ. (Jnsändt.) ör detta år. Om Rimmaren ännu en gång framträder haltande på sitt poåtiska träben, skall han blifwa besjungen i 2:ne wisor, efter samma melodier fom Cornelius Tratt oh Mårten Holk, sedan man först närmare underrättat sig om hans person. —— OO —;— — V—3qQk — —— —— sx———— DD D