öra, — — n Allmänna Betraktel ser. 2 ( nsande.) Det är altid en hugnad, när man erfar, huru kunskapsfulle och förtjente män njuta en huld Regerings uppmärfsamhet oh understöd; och som ingen fan misskänna det wärde, fom Herrar Professorer Agardh och Rilsson redan förwärfwat i den literära werlden, har man skäl att wänta något gagnande resultat genom de resor de skola företaga för de publika medel, fom blifwit dem anslagna, tid belopp af 600 R:olr Hamb. B:ko ät den förre, samt 666 R:dlr 32 ss. Sw. B:fo åt den sednare. ka Att Herr Profeffor Nilffon icke förgäfwes skall anwända detta anslag, derföre har man en borgen i de skrifter, han redan utgifwit. Men att hufwudändamålet af resan skall förfelas, derom wågar man på förhand underrätta. Ty då Herr Professor Nilsson fått sig uppdragit, att samla ytterligare upplysning rörande orsakerna till sillfångstens minskning, samt medlen att återupphjelpa denna räringsgren; så kan man i sin studerkammare både uppgifwa orsakerna och botemedlen. Orsaken till sillångstens minskning är den på Historiens wittnesbörd grundas de erfarenhet, att sillen ombyter ort. J fjortonde seklet war sillfisket så stort wid Skanör, att Hanseförbundet derstädes gjorde långt kostsammare inrättningar för fillfångsten, än någonsin funnits i Bohuslänska skärgården. Men när har man någonsin sedan hört omtalas någon sillfångst der, åtminstone af betydenhet? Garperne flyttade från Skanör, och den Holländska filen fom i flor. Sedan fillfisket upphört wid Bohuslänska kusten, har sillen flyttat åt Juts ländska kusten, der ännu i dag filen fångas i stor myckenhet. Det har warit I många tider en allmän förmodan i Bohuslän, att sillen fått afsky att stadna i Dohuslänska farwattnet, sedan man wid sillens insaltning och trankokerierna begått den oförsigtigheten att i hafwet utkasta inkråmet af den saltade filen samt afskrädet efter trans kokningen. Att den animaliska förruttnelsen kunnat ingifwa filen afsky för det watten, fom deraf uppfylldes, är möjligt, få wida salt watten fan impregneras, och Nordsjöns häftiga fors mar ide bortsköljt alla rörliga ämnen under en längre tid. Men i i ana fall war förfarandet oförswarligt, då den animaliska förruttnelsen aldrig gjorde någon nytta i hafwet, och möiligen skada, men hade kunnat genom goda anstalter befordra åkerbruket i ett. magert Tand, fom bes höfde gödselförråd. Således ehwad problemet kan styrkas eller ide, bör det wid trankokerierna och fillsalterierna slrängligen förbjudas att utkasta det odugliga i hafwet, utan böra, till föres fommande af pest genom den animaliska förruttnelsens werkan på atmosferen och menniffofrogs pen, kraftiga mesyrer widtagas för att i tid blanda ämnet med jord till åkerbrukets förkofran. Hufwudorsaken till sillfångstens minskning under närwarande period är, aft, sedan fillz fisket hade redan till en tid nästan aldeles förswunnit wid Boduslänska kusten, så förföllo alla de i och för sillfisket widtagna kostsamma anstalterna. Gillsalterierna och trankokerierna stodo öde, byggnaderna borttogos, Tunnbindare od arbetskarlar fingo ingen näring, utan Tunnbins darnewalde annat yrke, och de tillströmmande Halländningarne drogo i stället til Skåne att fös ka tröske. Sillen har undertiden i ansenlig myckenhet, men icke årligen, utan skiftewis, dit åters kommit; men sillfångsten blifwer obetydlig. Ty man bar derstädes inga tillräckliga inrättnins gar och fiskredskap. Tunnbindare och arbetskarlar fattas på stället; och om de ån kunde bas stigt skaffsas, få har man ide förlag of något flag i sådan mydenbet, att finfiffet numera fan befraktas fåfom en Nationalsak. Detta är den nu gällande orsaken till sillfångstens förminfts ning. Ty man bör befinna, att priwata personer icke nedlägga stora kostnader, för en fil: fångst, fom det ena året kunde blifwa lönande, men det andra misslyckas. De rike hafwa satt fina fopitaler i andra näringsgrenar, och fattige fiskare hade icke erforderlige redskaper i stor skala, eller hwad annat förlag, som saken påkallar. När derföre sillen kommer, blifwer han a KH 6 CEAr PR. lo oo